Idag känns allt lite ljusare. Har varit på kurs med Erik&Erica (fler vuxenpoäng till mig!) och har nu lite paus innan jag ska praktisera på konfaträff med Erik, Rikard och Sean. Haha. Lite vemodigt att praktiken är slut efter det dock. Har som sagt var trivts som fisken i vattnet där och kommer nog sakna det lite.. Den avklarade veckan ska dock firas; bio med Mandan och Sofita! En latte och en film, det gör att kvällen känns lite meningsfull iallafall. Imorgon är alltså en ledig dag och eftersom lillebror är hemma och sjuk tänkte jag äga honom på lite SSX och käka choklad. Förhoppningsvis blir det även lite övningskörning på eftermiddagen innan det bär av till STUH med väääään, pussyh och annat folk. Där stannar jag hela helgen. Till söndag morgon då min käre pappa (trots att han hävdar att han aldrig sagt det) ska skjutsa mig till ett café där jag ska provjobba ett par timmar. Men det roliga slutar inte där. På kvällen ska jag och Yo-sef styra upp bakkväll och på måndagen är jag än en gång ledig! Då ska jag göra lite nytta tänkte jag; simma och skriva idrottsarbetet om praktiken..

Enda nackdelen med helgen är allt annat. Sen nyår nu har alla varit sega, inget speciellt har hänt och allt har bara lunkat på. Även helgerna. Nu när man för en gångs skull har en helg uppbokad och säkrad så ska alla människor plötsligt ta sig ur sitt ide? Nikolaus ska fira 20-årsdag och körkort, danslärar-daniel ska tävla i streetdance, storkusin ska firas av inför flytten till Schweiz och ja.. jag befinner mig ute i skogen på Värmdö. Men, man kan inte både ha kakan och äta den.

Igår var en konstig dag. Jag hade haft en jättebra heldag på praktiken, fått massa nya intryck och tankar. Utvecklats. Vid sextiden kom min väääään förbi och vi gick och åt middag, omvandlade nervositet till glädje. Sen gjorde jag det jag lagt mycket tankar på under en vecka nu; höll ungdomsmässan. Något nervöst och mummligt i början, men det blev bättre.. Efter det bara rasade det. Jag blev helt tokslut. Opepp och irriterad på mig själv, alla andra och ja allt i princip. Ledarträffen kändes bara fel och Idreplaneringen halvdan så jag kom på en brilljant plan, tigga skjuts av den splitternya körkortsinnehavaren Nikolaus. Han var inte särskilt svårövertalad, så sagt och gjort. Det var inte ens jag som lyckats ta körkort ändå kände jag hur glädjen bara kom. Susa fram på vägarna, lyssna på fångad av en stormvind och känna någon slags frihet. Kände längtan och suget efter att få köra omkring sådär själv, gosh. Nu ska jag öka övningskörandet till flera gånger i veckan, här ska gå undan. Jag vill jag vill jag vill.

Streetdance på danscenter på tisdagar har blivit en vana för mig och min Klitt. I tisdags började det igen. För att vara första gången på terminen gick det heltokej bra faktiskt. Man börjar kunna hans sätt att lägga upp koreografier och lektioner vilket gör det lättare att fokusera på det man ska göra, dansa järnet! Det var hur som helst sjukt skönt och sjukt kul. Kan ju inte bli annat; härlig musik, härlig lärare och en härlig men något grinig Klitt!

And run, and run tonight
Everything will be alright

Satt och fikade med Alex och Felix i eftermiddag. Då slog det mig som så många gånger förut hur mycket jag trivs där. I den familjen, med de killarna och i det huset. Jag minns hur jag hatade det när de skulle flytta. Morötterna var och är så oroligt viktiga för mig. Vi spenderade så mycket tid tillsammans och när de bestämde sig för att flytta från Skarpnäck hade Felix just fötts. När det var visning på huset var de i Åre så jag, mamma och pappa var där. Jag var anti till det fula huset med den långa backen som man aldrig skulle klara att dra en barnvagn upp för. När de kom hem köpte de det iallafall, jag skulle få bo i gäststugan skojades det. Jag var sjukt ledsen, trodde att vi skulle tappa allt det där speciella. Innan hade man ju kunnat äta bullar hos Jannica påväg till skolan, man hade kunnat springa dit på fem minuter och man hade kunnat mötas på Nathalies när som helst. Nu, två och ett halvt år senare förstår jag inte vad jag oroade mig för. Visst bor vi längre ifrån varandra men inget har ändrats. Jag och Jannica blev snarare ännu närmare efter att de flyttat och jag hjälpte henne inreda så smått. Vi äter fortfarande familjemiddagar, ses på Nathalies ibland och firar alla de där högtiderna tillsammans. Enda gången det känns konstigt är när jag är riktigt trött och påväg hem. Då glider blicken automatiskt in på vändplan vid deras gamla gård, för att kolla om bilen står där och de är hemma bara.. Men den är aldrig där, fast de är hemma. I mitt andra hem i tyresö. Vi pratade om det i fredags. Jag sa att jag aldrig skulle vilja bo i den bortglömda orten utan kommunikationer, Älta. Jannica kontrade med att där hon bor är det inte så mycket bättre. Men i mina ögon är det det. Kanske för att jag inte bor där men när jag sitter i bilen eller bussen och passerar centrum infinner sig ett lugn. Då kan jag pusta ut. Jag älskar att vara där; husvakt, barnvakt, familjemiddagar.. Där mår jag bra helt enkelt.

Det är mycket som går runt i mitt huvud just nu. Mycket jag funderar på och oroar mig över, åt mig själv och åt andra. Jag är trött, men ändå inte.

Gårdagen började halvbra men avslutades bättre. Hann med att ha praktik, se på handboll, fira artonårsdag och ha andakten på KU. Om vi börjar med praktiken så kommer den just i rättan tid, jag trivs verkligen. Insideinformation, lugn och trevliga samtal.. Fortsättningsvis så var handbollen väldigt bra; bk-söder tog sig vidare till steg fem i sm-slutspelen och lilleman blev matchens lirare. När jag och pappa satt och åt lunch innan fick vi sällskap av Marianne, Göran och Felix. Det känns som att vi är lite bonussläkt på något sätt och därför blir jag alltid lika glad av ett par minuter med dem! Efter ett par timmar där och en middag i Älta hamnade jag alltså tillslut på KU. Jag skulle ha andakten och var skeptisk på vägen dit men lyckades nog få till någon sorts känsla trots musikstrul och annat. Det kändes bra efteråt och myset infann sig i den där stunden då man tittar sig runt i rummet och ler för att alla är så otroligt fina. Vid tio kom mamma och hämtade mig med bilen, hon är så snäll och uppmuntrande! Innan jag sussade gott och länge såg jag på ett inspelat avsnitt av stjärnorna på slottet. Trodde det var värsta pensionärsserien, det kanske det är också men jag gillar den. Helt mysig som Mimmi skulle säga.

Idag har jag i princip bara hunnit med att äta en lång frukost. Ska snart hoppa in i duschen och göra mig iordning inför en eftermiddag med min ögonsten; Felix. Ska hämta honom på dagis och promenera hem i det härliga vädret! Sen frå vi se vad vi hittar på. 

Kom just hem från fasters firande.. Orkade inte ens stanna till tolvslaget då det vankades raketer och grattissång för fyrtioåringen. Det är illa men jag är så sjukt trött. Det var väldigt trevligt så länge det varade men när Jannica började prata om att åka hem lät det alldeles för lockande. Gurra skulle vidare ut med folk också, det har jag varit pepp på att följa med på hela veckan men nej. Hem och vila upp mig, det är vad jag behöver. Så nu blir det te och hundtricket under duntäcket för mig och min sjuka lilla katt. Imorrn ska jag kika på lillemans handboll och sen börjar praktiken med presthest. Jag startar hårt med ett dop.. får se hur det går ;)

Natti!

Varför bor inte folk alltid där de bor?!