Tänkte bara meddela att när jag precis kommit in i Zlatanboken, riktigt fastnat och fascinerats, så lägger jag den och annat läsande på hyllan ett tag. Ja, i alla fall ett par dagar. För nu blir det till att titta ut genom bussfönstret, och ta in den vackra hösten, med lurar i öronen. Två nya album har nämligen släppts nyligen, och jag är frälst:

- This is us, Backstreet Boys

- Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen, Lars Winnerbäck

Ett ord: rysningar.  <3

Friday night beneath the stars
In a field behind your yard
You and I are paintin' pictures in the sky
And sometimes we don't say a thing
Just listen to the crickets sing
Everything I need is right here by my side
And I know everything about you
I don't wanna live without you

I'm only up when you're not down
Don't wanna fly if you're still on the ground
It's like no matter what I do
Well you drive me crazy half the time
The other half I'm only trying to let you know
That what I feel is true
And I'm only me when I'm with you

I can't stop
Thinking about you
I'm just going in circles
Your loves got me sedated
I can't stop
When your not around me
Got me going so crazy

Jag vill stanna här
Hålla om dig en stund
Jag vill stanna här
Du är vacker och lugn

Go on and close the curtains
cause all we need is candle light
You and me and a bottle of wine
going to hold you tonight

En kall lördagnatt i Stockholm och krogen fylls med folk, värmen stiger.

Klumpen i magen har ersatts av glädje och nu rör de sig smidigt över dansgolvet.

Han stannar mitt i klungan för att se henne i ögonen, och säga allt.

Jag fick ett mail med den här låten. Mailet var från min mamma. Och när jag läste det rann tysta tårar på min kind. Tårar fyllda av en dotters kärlek till mamma. För hon känner mig ju verkligen utan och innan (och ändå kommer vi varann närmre för varje minut som går!). Och hon är slående lik mig, på det inre precis som på det inre. Och hur många gänger jag än skriker ut att "du fattar ju inte!!" så var det här ännu ett bevis på att jo, hon fattar.

När jag hörde låten första gången blev jag helt varm, det var som om någon satte ord på det min kropp så länge skrikit utan ord. Det var som ett avslut på kapitlet jag kämpat med så länge, där jag tragglat med orden och den röda tråden. Det blev den sista punkten. För det är ett avslutat kapitel nu. Tiden räckte till, nu får du vandra på min väg.

This is real
Memory fuses and shatters like glass
Mercurial future, forget the past
It's you, it's what I feel.
(Leaving New York - R.E.M.)

Jag börjar veckan med att bara sitta och glo;

Tonerna och orden tar mig med storm.

Den heta norrlänningen med den vackra rösten gör mig galen.

Och jag som trodde min crush var över sen länge..!