Om bara några timmar rör vi oss mot kyrkan, för att ta farväl..

Det hade kunnat vara en mörk dag, svart. Men hon ville inte ha det så, och då blir det inte heller det. Istället skiner solen utanför fönstret. Och jag klär mig i ljus klänning och målar ögonen rosa. Huvudet är ovanligt tomt, kroppen fylld av smärta. Försöker le, men låter samtidigt tårarna rinna. Tunga, självklart. Fyllda av saknad och sorg. Men också av tacksamhet. För det vi fick, och det vi har.

Tro, hop, kärlek och en jäkla massa vilja, eller envishet om man så vill. 

 

Jannica

21 september 2009 19:07

Med tro-hopp och kärlek genomlevde vi den dag, som jag trodde skulle bli riktigt tung. Begravningen blev en av de bästa - lång smärtsam med många tankar och gråt - den var även så fin med fina ord, psalmer och musik. När jag klev ut ur kyrkan direkt efter begravningen - blåste vinden upp precis som natten när mamma gick bort. Hon var där - närvarande men ändå så långt borta, jösses vad varm jag blev. Tårarna kommer fortfarande, smärtan och saknaden finns och kommer fortsätta finnas. Det börjar nästan bli en trygghet. Tack Sara för att du ger mig din tid och kärlek när jag som bäst behöver den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...