Det var bäst att det blev såhär nu, det fanns ingen annan utväg och då är det ingen idé att dra ut på det. Det gör bara ondare. Men det är ändå tungt, såklart.

Drömmarna skrämmer mig, de tysta ensamma tankarna skrämmer mig. Så jag pratar sönder nätterna. Somnar mitt i en mening, vaknar trött. Sysselsätter mig om dagarna. Skrattar och pratar, förblir trött.

Och ibland kommer de plötsligt, känslostormarna. Ett virrvarr av sorg, saknad, ovisshet, oro, tomhet och ilska. Tårar och magont. Kramp. Det är orättvisst och hemskt. Hon var så fin, så behövd. Ja, hon var bra. Genombra.

Och även om vinden mojnat och världen steg för steg åter- och omställs så kommer det ta tid att lugna de där stormarna inom oss. Och så ska det vara. Vi ska minnas ljuset och låta tårarna rinna, vi ska skaka och förbanna. Men vi ska också minnas ljuset och skratta, tacka för den tid vi fick. För hon har lämnat tomrum som inte kan fyllas, men där både stormar och ljusstrålar lätt letar sig in.

 

mam

20 augusti 2009 19:46

men hon har också planterat kärlek, vinnarskallar, envishet och omtanke i en stor familj som växte tack vare hennes härliga välkomnande person och det finns för ALLTID i oss alla...

 

Jannica

21 augusti 2009 12:52

Styrkan, Envisheten och hennes outömlig kärlek finns i oss - det vet vi även om det är svårt att vila i idag.
Tänd ett ljus för mamma idag - då hon skulle ha blivit 64 år.
Ingen sten är så stor som sorgen vi känner - ingen ros är så VACKER som minnena av dig. Kram!

 

Saren

21 augusti 2009 18:05

Ni har så rätt båda två, mina bästa. Hon lämnade så mycket fint kvar inom oss, och det kommer aldrig lämna. Men det är tungt. Särskilt idag. Därför har vi tänt flera ljus i hennes ära, för att fira henne. Hon den fina.

Kram

 

Mikaela

26 augusti 2009 22:28

sv: jag vet, har också tänkt på det! :O blir det verkligen jul på riktigt då?

http://nobuses.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...