Kom försent till tåget idag. Bra start på terminen och året lixom. När jag satt där och väntade på att tåget skulle gå ringde telefonen, trodde det var någon som kom med nyheter om att jag kunde gå hem och sova igen eller så.. Meen, det var tramsebyxa! Han kände sig ensam, hittade inte och kände inte folket. När vi pratade kändes det bra, som vanligt. När jag la på insåg jag att han inte skulle vara i skolan, eller komma insläntrande, när jag kom fram. Att jag skulle möta min totala tjejklass. Att han, en av mina närmsta, faktiskt bor i  linköping nu. I ett och ett halvt år har det varit honom jag flytt till när allt blivit för tjejigt, för mycket, för jobbigt. Plötsligt insåg jag hur konstig den här terminen kommer bli!

Efter mycket funderingar mötte jag upp söötokompisch och knatade mot läskiga villan och skolstarten tjugohundraåtta. Väl där möttes vi av underbara vänner med hemska nyheter; infon flyttad. Till skrivsalen. Fyra helvetiska trappor upp. Uah.

Jag saknade trams.