Att bara vara glad.

Imorse ringde inte min klocka. Det betyder att jag vaknade lite försent och fick stressa in till stan där en gammal vän väntade på frukostsällskap i solen. Det blev en timmes prat om allt och inget över en latte innan jag följde henne till jobbet.

Efter det unnade jag mig något jag inte gjort på länge - att ensam få strosa över söders vackra gator. Eftersom jag älskar att suga ut varje sekund av dygnet tillsammans med mina nära och kära, de bästa jag har, blir det oftast att jag gör det. Men varje gång jag är ensam sådär inser jag att jag verkligen trivs så. Det är inte mycket som slår den känslan.. Att bara få gå dit jag vill, när jag vill. Att stå på egna ben och styra över min egen tid. Jag behöver inte dygn eller veckor, bara en timme eller två. Det fick jag idag! Jag fick gå där ensam ända tills jag kände att det började bli tomt, att jag behövde någon att prata och fnissa med. Då lurade jag ner en av mina finaste bästa vänner, mamma, till ringen för impulsshopping och alldeles för mycket lunch. Sen följde jag även henne till jobbet och började röra mig hemåt. Lätt, fri och dansandes med hög musik  i öronen stog jag och väntade på tåget i solen när en av de där bästa ringde. Han ringde med glada nyheter, med hopp. Det han sa fick mig att inse hur mycket jag faktiskt saknar hans sällskap. Ärligheten, skratten och sarkasmen.

Men nu har jag inte tid med det här längre. Dags för nagelmålning och allmänt tjejfix inför en mycket lovande fredagkväll. Tove ska fira sin tjugoårsdag - förebilder, bästavän, tårta, vin och sol. Kan inte bli annat än bra?

Tänk att få dansa fram i en liten strandby på en grekisk ö.

En sommarkväll, fem brunbrända vänner.

Tre stockholmare som försöker prata göteborska,

två skåningar som försöker passa in på stureplan.

Tänk att sjunga Timbuk-låtar och låta dem skrämma de mörka tankarna.

Tänk att plötsligt springa fortfort med en hand i din.

Tänk att bara skrika rakt ut av lycka.

ja, det löser sig. så brukar allt bli. det kommer fixa sig tillslut.

Länge sen sist. Men det blir så på sommaren. Ledigheten tar all tid, skratten och kärleken fyller dagarna. Datorn får stå. Men nu är jag här igen. Sitter ensam hemma och väntar på alla upptagna (sovande) vänner. Alternativet till datorn är alltså att städa upp alla väskor och högar som bildats på mitt golv. Då verkar datorn plötsligt otrooligt lockande. Så nu sitter jag här, lyssnar på Jason Mraz (underbara underbara man) och tittar på sommarens alla bilder. Det har bara gått halva, ändå är jag så mycket mer än nöjd. Satt och pratade med mina greker om det här om dagen.. Det här är sommaren då vi verkligen lyckats med det vi sagt, då det gått vår väg. Då sommaren blivit som den ska. Jag menar, jag har njutit 39 dagar i sträck och har ändå halva sommaren kvar. Hlesingborg, kompisch land, Kolmården, båtturer, Västergötland och så mycket mer.. Jag är arton år och äventyren väntar, hur skulle jag kunna klaga? Ja, det vore isåfall för att alla de här bilderna gör mig tårögd. Min nostalgiska, brudiga sida saknar redan alla de där mornarna, dagarna, kvällarna, nätterna. Men som sagt. Halva sommaren återstår och jag ska ta mig an den med storm.

Veckan efter granholmen jobbades det. Katarina kyrkas sommarcafé, hallelujah. Måste vara ett av de bästa jobb man kan ha.. Fyra timmar om dagen; smörgåstillverkande (enligt säkra källor är jag proffs), kaffeupphållande (mina darriga händer är halvbra), brickbärande (tydligen det sötaste med mitt jobb), långa samtal (jag fick en ny kompis, en riktig kompis), gräsmattehäng och massvis med fika med galet bra folk som lyser upp dagarna (det ingår i arbetsuppgifterna?!).

Veckan efter det flyttade jag ut till tyresövillan och extrafamiljen för att vara "nanny" åt min bus. Alltså ägnade jag dagarna åt frukthandlande, strandhäng, pannkakslagande, film, kritor, hundpromenader, skansen, teater, fika, lek, djurgårdsfärjan, tågbanan, blåbussar, bröder, junibacken, Milla, barnadisets hoppborgar/bollhav och att pussa på min Felix. På kvällarna tog vi kvällsdopp, drack te, lagade middag, zappade på tv:n och så lärde jag Alex femton år att uppskatta Sex and the City. En mycket bra vecka, som sagt trivs jag ju där.. Jag kommer på mig själv med att ligga i soffan och småle för att jag är så glad att jag får ha de där människorna så nära mig. Jag är så glad att jag har svårt att sätta en etikett på dom när jag förklarar för omvärlden vilka dom är. Vänner till familjen? Vänner? Familj? Släkt?

Ett tag framöver ska jag bara vara hemma. Njuta av sommaren i mitt svenssonsvensson hem. För att kunna göra det måste "Monica-sidan" i mig måste ha det rent, så nu är det städtajm! Måste bara säga en sista sak: alla ni, tack för att ni gjort min sommar så bra och.. för att ni tänker dela resten av den med mig.

Att vara vänner.

Fnissiga på en söderbalkong dricker vi vin och äter tårta med kristall. Försenade tar vi oss in mot staden och skiljs åt. På olika håll dricker och dansar vi järnet. Tidigt på morgonkvisten samlas vi på stammishaket. Delar klagan och garv över en cheesburgare. Solen går upp och vi vandrar tätt ihop över söders gator. Fötterna värker i olika skor.. förstora, försmå, nya och utan. En finskmarockan stoppar upp och splittrar vår vandring. Porten ställs upp och lägenheten med den sovande brodern intas av hälften. Minutrar senare, åter samlade, äts den överblivna tårtan med tårtspade. Soffan intas, det pussas godnatt och vi faller ihop skavfötters. Drömmar fyller oss, hela världen är vår.

Ps. Jag hoppas ni vet att ni är bäst!

Att älska.

Kroppen värker och ögonen är trötta, ändå småler jag för mig själv där jag sitter. Mina fötter värms av två utpumpade hundar och magen är fylld av jordgubb-annanas-paj. Runt omkring mig avlöser skratten skriken, det fyller mig. Fem människor från olika delar av mitt liv, med helt olika funktion och betydelse, sitter tillsammans och spelar kanske tusende omgången kortspel på fyra dygn. Skämten och de dräpande kommentarerna börjar bli uttjatade, ändå skulle jag gärna sitta här en vecka till. Från rummet intill hör jag min mamma småprata med en fantastisk kvinna. Jag ryser till av välbehag och lugn. Jag sitter på en inglasad veranda på landet. Lyfter jag blicken ser jag solnedgången, och en motorbåt i viken. Där sitter min pappa, "nya" faster och hennes sambo. För tredje kvällen i rad har de misslyckats med att försöka fånga fisk. Ändå kommer de säkerligen pröva imorrn igen. Såna är dom.

Jag sitter ute på det landställe jag adopterat lite i smyg och mår bättre än bäst. Här har jag just nu världens underbaraste godaste familj, min "nya" släkt och två av de bästa vänner man kan tänka sig. Imorgon åker jag hem till "verkligheten", efter tre veckors semester. Jag är nästan lite nervös.

Det har gått mer än tre veckor sen jag skrev i bloggen sist.

Sjukt mycket har hänt och därför blir orden för få. Jag menar; hur förklarar man att ens bästa vän kommit hem från ett år i usa och allt är som vanligt? hur kan jag förmedla känslan av att vi fyra lyckades kirra välkomstfest? hur reder man ut alla missförstånd? hur beskriver man ett ledarläger med så starka relationer att tårarna rinner? hur förklarar man att skolan slutat och man faktiskt saknar det på något sätt? hur beskriver man en perfekt vecka i Grekland med två av de bästa och så lite skåningar? hur förklarar man att det krigar inom en? hur beskriver man en midsommarhelg då man blivit helt ompysslad i trygghet? Nej, det går inte så jag ger upp här och fortsätter leva i min sommardröm istället.. Tack <3