Det är ingenting. Ingenting har hänt. Egentligen. Ändå krigar tankarna i ditt huvud. De finns överallt. En mening, en blick kan suga ut energin du samlat. Putta dig åt sidan från den plats du så stolt ställt ner fötter på.

Vissa dagar påminns jag om detta fenomen. I takt med att samtalen, orden, sjunker in viker sig mina ben och platsen jag står på blir dunkel. Tom. Idag var en sån dag. Jag mötte känslor jag övervunnit och lämnat bakom mig för en stund. Tvivlet och maktlösheten kom över mig. Vände mig.

Plötsligt önskade jag mig tillbaka till en sommarvecka i Grekland. Till den konstiga känslan av att ha hela världen kring mig. Ensam i ett annat land, en annan tid och ett annat språk. Så liten och rädd men dock så stark och oövervinnlig. Ja, om jag bara kunde skulle jag sitta på en altan i Grekland just nu.

Jag skulle hålla era händer, låta tårarna rinna och bröstet skaka.

Ni skulle tysta hålla om mig tills mina ögon var torra och tårarna slut.

Vi skulle se på varandra med tårade, djupa ögon och resa oss upp.

Tillsammans skulle vi ta oss an natten. Livet.

Det skulle vara precis som de där dagarna i Grekland, de eviga dagarna.

Igårkväll låg jag i min soffa och andades kärlek.
Rummet var fyllt av närhet, närvaro och vacker musik.
Bordet var fyllt av tända ljus, tekoppar och lakrits i mängder.
Ansiktet var fyllt av tårar, känslor och ord som bara kom.
Igårkväll låg jag i min soffa och var lycklig.

Tillsammans med två kvinnor jag inte skulle klara mig utan såg jag nämligen en film som troligen förändrade livet som jag kände det.

Ps. Jag älskar dig.

Gårdagen var välbehövd vila!

Ena halvan spenderades på söder med bästa mams och paps som skämde bort med shopping och glass. Mammapappabarn-tid helt enkelt!

Andra halvan spenderades med lesfolket. Det var kräftor, hattar, äventyr, struktuerad middag (!), fejknutella, hundar, gunga, ilska, energi, hemligheter, fniss, tårar, skvaller, närhet, buskar, grädde, snapsvisor, asgarv och mycket annat. Det var vänskap på högsta nivå och systerskap för en livstid.

_____________________________________

Hon andas tryggt och springer fritt.

Leenden från hjärteroten, skratt från maggropen.

Det bubblar upp och ut.

Hon har ett stadigt grepp kring stenar, pärlor, guld.

I skuggorna gömmer sig motståndaren, orden.

De förändras, vrids, vänds, förstörs.

Hon kan inte rubbas. Greppet är för hårt, orden är för svaga.

Du har så lätt att stampa sönder, när du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen du ringde, så jag börjar nog förstå

I helgen regnade det mycket, hela verkligheten färgades grå. Då låste jag in mig med världens bästa vänner, en sex and the city-box, flertalet godispåsar, tända ljus och massvis med te. Vi kröp ihop i en säng fylld av kuddar och täcken och låg där länge; ägnade kvällen åt att fantisera om den framtid vi ska dela, natten åt frågor och gryningen åt hemligheter. Det är såna stunder som gör mig varm när regnet öser ner och sval när solen gassar. Det är för såna stunder jag är dem evigt tacksam. Mina bästa vänner, mina systrar.

Att vara varm.

Mörkret har lagt sig, tiden står stilla.  

I mitt ansikte speglas lyktornas sken, i havet solnedgången.

Jag drar upp kragen och benen, kurar ihop mig.

Doften av havet, skogen, kylan möter elden.

Jag vaggas in i lugnet, sinnesron.

Syrsor, springsteen och dovt småprat om sommarens skatter.

Jag nås av önskan, fånga ögonblicket.

Jag är glad så jag nästan spricker;

- Liten är hemma hos Stor och tillsammans är vi starkare än någonsin.

- Tramsebyxa och Poccapocca ska åter lätta upp stämningen i skolans kommunla korridorer klockan fyra i oktober.

Lite jävla ordning helt enkelt. 

Hösten och trean närmar sig med stormsteg. Slutet likaså. Medan hjulen rullar fram fort fort bestämmer jag mig för att detta år ska göra detsamma, och jag ska utnyttja det! Jag ska skratta tills jag gråter, springa tills jag svimmar och njuta av varje sekund. Jag ska leva. Det kommer bli grymt!