Jag bloggade senast 6:e oktober. Det är 44 dagar sen. 44 dagar med ovanligt lugnt innehåll. Men, när jag tänker tillbaka på det har det ändå hänt ovanligt mycket. Allt ifrån att Tove stuckit ut på äventyr på obestämd tid, till att 2010 års big happening har börjat planeras på riktigt, till att jag såg en av Lasses fantastiska spelningar (och i och med sjukdom, tack, har en till att se fram emot om sisådär en månad). Jag har också hunnit sluta mitt heltidsjobb - gå på flera mer eller mindre givande intervjuer - jobba en hel del på helvetiskt kalla råsunda - och med dunder och brak börja min nya "karriär". Jag och snuttan har hunnit bli seriösa med både bilkörande och körteori - men också hunnit "ta en paus". Jag har än en gång "utrett" min allergi och fått en ny behandling (sooohla). Sthlm hade för en helg finfint skånebesök, och de firade vi med dunder och brak. Sen har vardagen rullat på; timmar av fika och tända ljus, ordenligt kufande, lillebrur har börjat småhänga i mitt andra hem, Olivia har överraskningsfirats, lönen och IKEA har shoppats upp av inga mindre än l'es, inte mindre än tre biobesök har hunnits med, hösten har mötts på skansen och sötaste familjen har invigts i både mongolisk bbq och att dricka corona med lime i. Ja, ni vet sånt där man gör en vanlig höst. Och sist men inte minst har två sjukt stora saker hänt! 1. Min lilleman har debuterat i Svenska junior-handbollslandslaget. För tre helger sedan stod han där på planen med blågul tröja samtidigt som den svenska nationalsången dånade ut ur högtalarna, det ni. Och jag, jag satt på läktaren så stolt att ögonen tårades. Och, 2. Jag blev överraskad på en en romantisk resa till fjällen (brasa, bastu, tända ljus, snö.. ni fattar grejen) där jag och min Niklas påbörjade vårt andra år tillsammans.

Nu är det mitt i november, om en vecka är det advent. Kylan börjar sprida sig därute, värmen tar plats här inne, lugnet kikar fram bakom hörnet och snart snart är julen här. Min favorittid på hela året, min heliga tid som inget får förstöra. Den här morgonen har jag pussat sjuklingen på pannan och smugit upp ur sängen för lite egen-tid. Jag tog en lång dusch och satte mig sen här med en kopp te, surfade runt bland julmarkander och julklappar och smed små planer i hemlighet. I kalendern sitter nu post-it-lappar med saker som måste bokas in (julbaket med Jannica, julmarknadsbesöken, julshoppingen med morötterna, grönandagen med l'es) och längst bak två listor (självklart handskrivna, med röd penna). En önskelista (jag tänker aldrig sluta skriva en, jag kommer aldrig bli för stor för julen) och en hemlig lista med små idéer för att kanske kanske kunna ge mina älskade något så fint som bara de är värda.

 

linn

23 november 2009 00:38

åh, du skriver så fint och beskrivande sara.

http://linncharlotta.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...