HALLELUJAH! Idag är jag ledig. Första gången på mycket länge som jag har en välförtjänt ledig dag. Jag menar, efter 13 arbetsdagar (minus två och en halv fyllda av sjukdom, så då blir det 7) i rad är man väl värd en dag av lugn? Och jag fick en bra sådan; solen skiner och det är kallt. En dag som verkligen bevisar att nu är den här på riktig, hösten. Och jag gillar det. Att luften andas höst, att dagarna är friska och kvällarna mörka. För medan marken sakta men säkert blir vackert röd-orange återgår jag till att bli kreativ och mysig. På hösten tänker jag som bäst, skriver som bäst, lever som bäst. För man får återigen klä sig i stövlar, leggins, halsdukar och handskar. Man får återigen dricka te och tända ljus.

Snart ska jag slänga in jobbkläderna i tvätten, sen bär det av mot södermalm för att träffa min älskade väääään. Vi ska enligt traditionen (eller ja, typ) se hur sommaren blir höst. Alltså; idag ska vi köpa latte och gå ner till Årstaviken och sparkar höstlöv tillsammans. Vi ska disskutera vår allra käraste Lasse (som vi förresten ska se om exakt 29 dagar - twice!). Vi ska tissla och tassla om det vackra i livet ,och det tunga. Vi ska minnas allt det fina vi gjort ihop, och vi ska längta till den ljusa framtid som alltid ligger framför oss. För vi är bra, hon och jag.

Och sen ska vi möta upp två av de andra som gör oss sådär bra, min Liten och min Klitt, för att göra en god gärning.  Varje tisdag sjunger nämligen ungdomar från Katarina församling visor på ett ålderdomshem vid nytorget, får alla tanterna att le med glittrande ögon, och idag tänkte vi vara med! Det är konstigt egentligen. Jag är otroligt rädd för att bli sådär gammal, så gammal att man inte har kontroll längre, inte minns. Därför har jag bara varit med och sjungit en gång, jag tycker det är obehagligt. Men, när jag stog där sist. Sjöng och lite blygt såg in i tanternas ögon så var jag inte riktigt lika rädd. Istället insåg jag hur mitt leende blev större och större, hur magen fylldes av värme. De blir ju så glada, det är fint.

 

väääään

6 oktober 2009 23:03

mysepys med dig är alltid välkommet. puss "mindre än tre"

http://tanketrassel.blogspot.com

 

Mimmi

7 oktober 2009 00:10

Det är du definitivt värd min pärla!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...