Ännu en ledig tisdag! Idag har jag gjort det alla säger åt mig att göra men som jag aldrig kommer mig för. Det kommer alltid något/någon ivägen. Idag har jag tagit hand om mig själv; Först sov jag länge. Sen åt jag en apelsin och drack en kopp te medan jag låg och läste hela morgonen. Vid ett var det dags för lunch; pannkakor och lite matteräknande innan jag försvann in i bokens värld igen.

Det har varit en väldigt bra dag. Perspektiv och energi. Bara jag, jag, jag. Ingen tv, ingen dator, ett enda telefonsamtal och två sms. Annars bara jag.

Nu är boken slut, lunchen också. Dags för en dusch, sen ska jag sätta på en saltkråkan film. Resten av eftermiddagen ska nämligen ägnas åt att rensa klart rummet inför renoveringen!

Igår tog jag förresten ner alla stjärnor från mitt tak av samma anledning, renovering. De där stjärnorna hade suttit där i exakt tio år så det var lite vemodigt att ta ner dem. De har räddat många kvällar; När jag var liten genom att lysa i mörkret. Numera genom samtalsämnen och lugn. Jag har så många minnen till de där stjärnorna. Och vissa av dem är viktigare än andra, så mycket viktigare. De kunde jag inte slänga, de ligger fortfarande på hyllan över sängen. Jag måste ha dem där, över mitt huvud. Jag har inte ens tänkt på att de suttit där på länge men igår när jag skulle somna var det tomt, konstigt och nästan lite svårt. Tio år gör sig påminda..

Idag känns allt lättare. Kan ha att göra med solen. Kan ha att göra med att jag hade en mysig kväll igår; middag på fåtöljen med broes och Gurra. Promenad på söder med Olivia och Gurra följt av riktig "Olivia&Sara"-film..

Idag har också varit bra. Gick från Gurra halv elva. Promenerade hela götgatan i solskenet och åkte sen hem. Betade av matte och svenska till backstreetboys ljuva stämmor. Sen satte jag på Duagava och började knåpa på en andakt. Jag älskar känslan av att prestera och beta av. Ännu mer älskar jag känslan av att planera andakter, att mysa under tiden för att få mysa sen. Att väga varje ord så att det man menar ska gå fram vackert, fint, lätt. Det är svårt men givande.

Nej, nog pratat. Nu ska jag fortsätta plugga. Översätta engelskaglosor, kuuul.

Vad vore jag utan att kunna läsa? Att ha möjligheten att fly när man inte står ut med sitt egna velande och konstiga humör. Jag flyr nu, till en stor lägenhet i Paris. I den lägenhten samsas för tillfället fyra människor, för ett par timmar nu kommer de vara fyra. Hej så länge, vi ses snart. Men med mer energi och större leenden, jag får sånt i Paris..

Jag må vara en tönt, men jag står för det. Jag avgudar backstreetboys, så är det bara. De är genier. Stämningsvärd musik, tänkvärda texter och riktig kärlek. Sen är det ju mycket nostalgi också, har man vuxit upp och följt ett band till hundra procent är det svårt att sluta. De senaste dagarna har varit tunga och jag har bara kännt mig jobbig, då hjälper deras musik. Gammal som ny. Man mår bra, man känner sig lugn. Idag går nya skivan på repeat, den går runt och jag går runt.

(förresten, 14:e April ska jag se dem live med en av mina bästa vänner!)

Jag som älskar att planera, jag som lever på planerna.. är less.

Jag pallar inte planera, organisera och ha koll. Jag vill göra det jag känner för, när jag känner för det. En helt fri helg. Det jag bestämt är att köpa färg till rummet samt att ha ku på söndag. Resten är tomt och ska förbli det? Jag vill släppa all denna kontroll och schema. Jag vill bara vara. Tror det har att göra med mitt behov av självständighet, att få vara bara jag tillsammans med andra. Måste jobba på det.

Efter en miljard disskusioner och irriterade röster har jag kommit fram till att jag "börjar" kvällen med bror och lets dance. Sen får vi se vart det bär. Uah.

Jag vill vara en superhjälte.

Jag vill finnas för alla, hjälpa alla, rädda alla.

Ingen ska vara ensam. Ingen ska vara ledsen.

Jag vill göra så gott jag kan och förändra.

Jag vill försöka lätta några tyngder och bördor,

jag ska inte ta dem bara hjälpa till att bära. Två är starkare än en.

Men ibland går det inte. Det är tungt. Jag hatar att misslyckas.

Men jag står kvar, jag står pall. Alla andra behöver det.

Jag finns här. Kom när du är redo,

när till och med mina små muskler kan hjälpa.

Kom. Jag står här. <3

Sitter och kollar resor. Skolan har gått tre dagar och det är inte det att jag är trött på det även om vissa går på nerverna, det är inte det att jag har otrooligt mycket pengar att spendera. Det är bara det att jag är trött på allt, på det gråa och kalla. På det "vanliga" hemma, även om lovet alltid är avkopplande är det inte nytt. Jag vill leva och uppleva, jag vill se och njuta. Och ja, jag vill bli brun och fräsch!

Hittade en sista minuten till GranCanaria som jag villvillvill ta. En vecka med start 6:e Februari, 4000 kr per person, 400 m från stranden! Försöker knåpa ihop EM-resan också. Interrailkort för tio dagar kostar bara 1470 kr, då kan vi vara där ett par dagar och sen ta oss vidare i Europa. Problemet är bara när tågen går och var vi ska bo..  Att se en match har jag gett upp. En biljett till en vanilg gruppmatch kostar 4500 kr = glöm! Jag nöjer mig med att vara där, att få träffa folket och stämningen. Sådeså. Jag fattar det inte, om allt går som vi vill är vi där om sex månader. Det har vi drömt om sen åttan - EM 2008. Förresten bokar klassen Polen snart - Krakow here we come! Det, mina vänner, blir en upplevelse.

Men egentligen, när jag sitter här och skriver känner jag mig så bortskämd. Det är många som inte har varken ekonomisk eller politisk möjlighet att förflytta sig som vi. Som inte ens kan ta sig ur staden där de bor, knappt ur huset. Här sitter jag, som har alla möjligheter här hemma och längtar bort. Ännu längre, ännu större, ännu mer. Jag skäms, man borde tänka på vad man har oftare. Jag nöjer mig med hemma och vanligt, det är bra ju. Väldigt bra till och med. Att åka till Sandviken då och då, till Graninge då och då, till Idre en gång om året, att spendera ett par dagar på Granholmen och så lite Gnesta till det räcker gott för mig! Och snart är det både stuh och Idre. Det blir bra, mycket bra. De resorna ger mig riktig energi och vilja, livskvalité.

För jag har världens bästa vänner.