Jag har gått och blivit sjuk. Från ingenstans kom det, halsont och förkylningsexplosion. Det här dygnet har fått mig att inse att jag nog är ganska manlig när det gäller sjukdom; är jag sjuk så är jag verkligen sjuk och tycker otrooligt synd om mig själv. Jag är totalt utmattad och skyller mitt tillstånd på Felix. Jag hämtade och lämnade honom tisdag/onsdag, det måste vara där jag fick det - dagissjukdom. Hur mycket jag än hatar att ligga avdankad medan medelhavsvärmen täcker hela sverige så känns det lite bättre om jag fick det av Felix. För när jag ligger och äter korvmackor på en madrass i solen, plötsligt får en flaska vatten i nacken och sen blir kittlad tills ja kiknar av två galna bröder släpper jag allt. Och när jag vaknar mitt i natten av orden "Saara, jag tuhcker du ska sova hos mej", kryper ner på madrassen och får en bamsekram följd av en suck och tunga sovande andetag är jag lycklig. Då är det nästan värt att vara sjuk, men bara nästan.

Önskar jag orkade skriva mer, jag skulle ju ge en fet update. Men den får komma någon annan dag. Nu måste jag sova en timme känns det som..

Vi har arbetat med svenska romantiska dikter i skolan, skrivit parafraser. Jag fick dikten "Den lyssnande Maria" av Almqvist och plötsligt bara flödade orden:

Den seende Maria
Å min vän, hur det ger mig,
att läsa ur djupa mörka ögon:
Å min vän, hur det förlöser,
att drunkna i tysta samtal och i ord.
Gå till vila, min längtan, i oändligheten,
i dunkla, trånga, gyllene valv:
Gå till vila, min oro,
i blicken, den varma, trygga.

Som ni kanske gissat har jag varit hemma från Krakow ett tag, i över en vecka faktiskt. Men skrivlusten har lixom inte kommit, jag har glömt bort det mitt i alla intryck och försommarväder. Det var längesen jag skrev på riktigt. Både här och i min alldeles egna dagbok, den med det jag önskar men inte vågar skriva ut. Min underbart söta mamma påpekade igår att hon saknar min blogg, att läsa mitt innersta. Först blev jag lite chockad; skriver jag mitt innersta här? I en blogg? Men sen lugn. Jag menar; för många är denna blogg nog bara dravel, ord på ord som egentligen inte ger så mycket. Men för mamma, som verkligen känner mig, blir det mitt innersta. Då blir det pusselbitarna som jag inte hinner, orkar eller kan formulera i ord.

Läget just nu är bra. Blommorna har slagit ut och gräset är grönt, jag försöker leva livet och vara ute tills solen går ner. Därav svider halsen som satan och skolarbetena läggs på hög innan avslutningen. Men, jag är rätt nöjd. Framför mig ser jag viljan, meningen. Jag har mognat lite. Relationer har satts på prov och dammats av. Jag ser klarare nu. Tyvärr rinner tiden mig ur händerna och jag hinner inte med hälften av det jag vill men snart är det sommarlov och då jäklar, då blir det ordning. Då ska struktursara ta tillbaka strukturen.

Skulle jag om ett par timmar skriva om detta skulle orden om nuläget kanske vara annorlunda. Trots glädjen och viljan som smyger sig på är jag ostabil, tyvärr. Jag vet att det är bra, jag växer och det är då jag ser klarare. Men jag är trött på att vara såhär, det tär. Ena stunden stor, stark, fri - en örn. Andra inte mer än en liten fågelunge som gång på gång prövar sina vingar, men faller med en duns. De där fågelungsstunderna och bakslagen känns hårdare när man vet hur det är att flyga, att vara stark och känna vinden.

Det här var förvånansvärt skönt. Att skriva ur sig lite utan att göra det för djupt, som det ofta blir när man skriver för sig själv. Nu måste jag byta om och åka till skolan för historiaprov. Återkommer sen med update om Polen och "livet efter det". So long.

 OBS!

Om exakt två veckor kommer älskade bästa Josefine hem. Efter 316 dagar på andra sidan jorden landar hon hemma och jag kan inte formulera mina tankar. Vi klarade det! Jag har längtat så länge, räknat ner i månader, skrivit kilometrar och gråtit floder. Men nu kommer hon hem igen, om två veckor har hon landat och om två månader är "allt som vanligt". Helt sjukt.

Framme i Krakow nu. Star med shorts, linne och solbrillor i koket. Ska just ata frukost med brudarna pa hotellet. Allt ar verkligen bra och hitills har planen jag lovade att forsoka folja funkat; tank inte sa mycket utan lev livet Sara.

For ett dygn sen satt jag pa lanet med min kompisch och laste cosmo for fullt (den tidning som fredrik tagit over nu, haha), nu star jag har och kanner mig "som hemma", sjukt men underbart. Igar larde vi kanna staden; vandrade runt i solen och trivdes med klassen, fikade med mimms pa uteservering vid stortorget och at pizza pa krakows mysigaste stalle (?).

Idag ar det dags att ta sig an ghettot, schindlers fabrik i de gamla judiska kvarteren. Inser nu det jag vetat sa lange.. vi ska ga dar orden varit for fa, dar tararna inte rackt till. Jag ar forvantansfull, det kommer bli kanslomassigt men spannande. Och sen blire picknick och park pa eftermiddagen. For ha! min slakt ar agda; solen skiner och jag kan ga i shorts halv nio. Sadesa.

Nej, teet kallnar. Hors sen alskade ni.

Bloggen har varit, är och kommer nog vara tyst ett tag. Som jag.

Det kommer sjutusen ord ur mig hela tiden men de passar inte här. De passar ingenstans. Jag känner mig mest tom, liten. Hur som helst bär det av till Polen på fredag morgon. Fem dagar med klassen. Spänning, känslor och sol. Därefter kanske det bloggas mer..

Det går så upp och ner. Ibland så stark, ibland så liten..

Minnena sitter där de sitter, i hjärtat. Nu måste man se framåt och tänka positivt.

Det går mot ljusare tider;

- När man går upp mot huset på kvällarna är det ljust och doftar blommor

- När det regnar luktar det blöt asfalt

- Min underbara familj fick något infall och hade picnic i helgen..

- Nästa vecka åker vi till Polen

- Om trettisex dagar kommer Josefine hem

- Inte en enda hel vecka kvar i skolan nu..

Dags att planera sommaren kanske?

För en vecka sen pratade jag i telefon. Gick och väntade på att det skulle bli mörkt, så att jag kunde tända ljus och krypa ner under duntäcket i mitt nya rum. Jag orkar inte förklara, det blev inte så.. Nu väntar jag inte på att det ska bli mörkt. Jag drar ner persiennerna och tänder ljus iallafall. Dricker te och låter orden flöda.