Jobbade åtta timmar igår. Det gick sådär.. Men jag funderade en hel del..
Hela tiden är det något man måste göra för sin eller någon annans skull. För att man mår bra av det eller för att det bara är så. Man ska plugga, träna, jobba, äta, ta ansvar, vila, festa, sova, se alla filmer, vara ute i vårsolen, tjäna pengar, köpa nytt, arbeta för en bättre jord, tänka på sig själv, träffa släkt, behålla gamla vänner, lära känna nya, renovera rum, ta körkort, umgås med familjen och gud vet vad. Att fylla dagarna är lätt, men få ihop dem är desto svårare. Hur lyckas man? Det är så mycket och många man vill hinna med. Samtidigt har man krav, måsten och förväntningar från sig själv och andra. "Lyssna på ditt hjärta", är det råd man får. Hur gör man det? Hur vet man? Och, om det inte säger så mycket då?

Jag är stolt över mig själv just för att jag har många mål, stora som små. För att jag har vilja, känslor och förväntningar. Men att känna hur dagarna går förbi, att tiden rinner mig ur händerna, gör mig otroligt frustrerad. När jag känner att jag glömmer bort eller skuffar undan mina nära och kära, de som fyller mig med mål och vilja. Det är då jag måste stanna upp för mig själv. Bocka av mina listor, gå en promenad och skriva. Först då jag kan sätta ner fötterna på marken igen och veta att de står på rätt plats.

Älskade, tack för att ni står ut med mig när jag är så här.