Såg Schindlers list idag. Gurra känner mig bra, han sa att jag kommer gråta men älska filmen. Självklart blev det så! Först hatade jag den. Obehagliga skitfilm, långtråkig och hemsk. Men sen vi bytt skiva i ungefär mitten gick det inte att stå emot. Fängslande är ordet. Människornas öde, utvecklingen, hatet, dumheten och förståelsen.. allt sköjlde över mig. Det är dit vi ska på vår klassresa. Krakow, Polen. Om exakt hundra dagar kommer jag vandra på gatorna där allt hände. Där skotten haglade och barn skrek, där familjer kysstes hejdå och tårar rann samtidigt som hoppet försökte få fäste. På gator som byggdes på judiska gravstenar. Där kommer jag gå. I en stad som rest sig ur sin sorg som Winnerbäck så fint beskriver det. Idag förstog jag verkligen hur mycket det kommer beröra. Hur svag jag kommer känna mig, liten och svag. Nu gäller det att stålsätta sig. Hundra dagar..

Den som räddar ett liv, räddar hela världen.