Man säger det för sällan. Men, det är bra att ha en lillebror <3

Ungdomsmässa igår, precis som varje onsdag. Kanse den bästa på länge, eller den som berörde mest. Jag brukar inte kunna ta till mig riktigt av de där stora, men igår. Ojoj. Kramade om Erica efteråt, frågade hur hon mådde. "Jag mår bra. Nu, efter det här" svarade hon och jag kunde inte annat än hålla med. Jag blev alldeles varm, omsluten. Det var leende ansikten, tystnad, handhållande och fina ord. Men sången, det var då lugnet kom. Vi sjöng tillsammans. Så starkt, så vackert, att jag trodde taket skull lyfta. Sånt är förlösande, plötsligt förstog jag varför man sjunger. Och plötsligt undrade jag hur jag tänker, hur jag tvivlar. Det finns kvar där i bakgrunden men det handlar nog mer om mig än någon annan. Eller?

Tack!