Framme i Krakow nu. Star med shorts, linne och solbrillor i koket. Ska just ata frukost med brudarna pa hotellet. Allt ar verkligen bra och hitills har planen jag lovade att forsoka folja funkat; tank inte sa mycket utan lev livet Sara.

For ett dygn sen satt jag pa lanet med min kompisch och laste cosmo for fullt (den tidning som fredrik tagit over nu, haha), nu star jag har och kanner mig "som hemma", sjukt men underbart. Igar larde vi kanna staden; vandrade runt i solen och trivdes med klassen, fikade med mimms pa uteservering vid stortorget och at pizza pa krakows mysigaste stalle (?).

Idag ar det dags att ta sig an ghettot, schindlers fabrik i de gamla judiska kvarteren. Inser nu det jag vetat sa lange.. vi ska ga dar orden varit for fa, dar tararna inte rackt till. Jag ar forvantansfull, det kommer bli kanslomassigt men spannande. Och sen blire picknick och park pa eftermiddagen. For ha! min slakt ar agda; solen skiner och jag kan ga i shorts halv nio. Sadesa.

Nej, teet kallnar. Hors sen alskade ni.

 

mam,dad

18 maj 2008 12:03

vi står ut m att va ägda,älskling ! ;) du glömde väl inte solskyddsfaktorn bara!!! love y./mod.

 

Knuten

18 maj 2008 19:05

Saknar dig som tusan
hoppas du har det underbart där borta och kan ta hand om dig själv ordenkligt och njuta av dom fantastiska upplevelserna.
Att få vara på ett ställe du längtat efter e du verkligen värd!!!
saknar dig men, njut allt va du bara kan och ha inga krav

 

Mikaela

23 maj 2008 17:59

Låter underbart :D

http://nobuses.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...