Jag har gått och blivit sjuk. Från ingenstans kom det, halsont och förkylningsexplosion. Det här dygnet har fått mig att inse att jag nog är ganska manlig när det gäller sjukdom; är jag sjuk så är jag verkligen sjuk och tycker otrooligt synd om mig själv. Jag är totalt utmattad och skyller mitt tillstånd på Felix. Jag hämtade och lämnade honom tisdag/onsdag, det måste vara där jag fick det - dagissjukdom. Hur mycket jag än hatar att ligga avdankad medan medelhavsvärmen täcker hela sverige så känns det lite bättre om jag fick det av Felix. För när jag ligger och äter korvmackor på en madrass i solen, plötsligt får en flaska vatten i nacken och sen blir kittlad tills ja kiknar av två galna bröder släpper jag allt. Och när jag vaknar mitt i natten av orden "Saara, jag tuhcker du ska sova hos mej", kryper ner på madrassen och får en bamsekram följd av en suck och tunga sovande andetag är jag lycklig. Då är det nästan värt att vara sjuk, men bara nästan.

Önskar jag orkade skriva mer, jag skulle ju ge en fet update. Men den får komma någon annan dag. Nu måste jag sova en timme känns det som..

Vi har arbetat med svenska romantiska dikter i skolan, skrivit parafraser. Jag fick dikten "Den lyssnande Maria" av Almqvist och plötsligt bara flödade orden:

Den seende Maria
Å min vän, hur det ger mig,
att läsa ur djupa mörka ögon:
Å min vän, hur det förlöser,
att drunkna i tysta samtal och i ord.
Gå till vila, min längtan, i oändligheten,
i dunkla, trånga, gyllene valv:
Gå till vila, min oro,
i blicken, den varma, trygga.