Det händer så mycket hela tiden. Jag hinner inte uppdatera.

Antingen pluggar jag, eller sover.. eller har bara fullt upp att leva.

Leva i en myllrande värld full av energi. Leva mina tre sista månader som gymnasieelev, som trygg ungdom.

Idre kan jag skriva hur mycket som helst om. Alla internskämt, all kärlek, alla tårar, alla miljarder skratt, all irritation, alla känslor, all kommunikation (och alla kommunikationsproblem), allt grillande, allt käk, alla ord, all frustration, all daim, all snö, allt kaffe, all trötthet, alla fina ord, allt nördigt, all eftertanke, alla mer eller mindre "rumshemlisar", all värme, alla näspussar, väckningen, skidorna, snowboarden, sången, vänskapen, dejten, charlies, snuvan, Aske, Ivar Boring, sumodräkten, brudirummet, alla leenden. Ja. Sammanfattningsvis kan jag säga att det gav mig den energi jag behövde, som vanligt. Och det var bra bra, mycket bra, som vanligt.

Och om tre veckor åker jag till London. Det är också bra bra, mycket bra.

Idag skrev jag prov i två timmar, samtidigt lyssnade jag på musik.

Mina låtar, som jag hört tusen gånger. Men idag berörde musiken mig. Efter en vecka i Idre, lite plugg och med mycket energi i skallen kan jag åter ta in musik. Och den vällde över mig. Så plötsligt satt jag där och skrev prov med tårade ögon - det var svårt. Och konstigt. Det är så mycket känslor. Vissa dagar sjunker jag, minns och skakar. Vissa dagar ler jag åt utvecklingen, mig själv. Och vissa dagar, ja i fyra månader nu, svävar jag (lite högre för varje dag). Sjukt. Och jag börjar tro att de känslorna aldrig kommer försvinna.

Nu är jag trött. Och allt är luddigt. Men jag ville visa att jag lever. Mest.

Nu ska jag sussa, kanske. Om den konstige mannen slutar duscha. Pusshej.