Jag har energi som bara den, när jag är ledig kan jag ta över världen. Då rusar jag fram över gatorna med ett stort leende. Jag drömmer och planerar, stora drömmar. Och små. Jag tar ansvar för mig själv, säger Erica, för jag gör det jag mår bra av. Hela tiden. Och jag är alltid påväg, precis som jag vill ha det.

Men det är inte ofta jag är ledig. Det är så sjukt mycket skola. Insåg igår att de närmsta veckorna fram till påsklovet har jag bara tid för två prioriteringar förutom vardag: plugg och inkomst. Plugget saknar jag motivation för, och inkomst har jag ingen källa till. Alltså verkar det inte bli tre grymma veckor, snarare tre tunga.

Jag vet inte vad som hänt. All energi finns där. Vi har bara tre månader kvar till friheten, och alla de där skoluppgifterna är för en gångs skull både intressnta och överkomliga. Ändå orkar jag inte plugga. För jag vill inte. Disciplingen och motivationen är som bortblåst. Jag bara skjuter upp allt, eller struntar i det lite smått. Typ som nu: Idag fick vi sluta tre och en halv timme tidigare. Eftersom vi ska ha lämnat in en filosofiuppsats, som jag för övrigt inte börjat skriva på ännu, klockan 23.59 ikväll var detta en mycket glad nyhet. Optimist som jag är räknade jag ut att då hade jag ju tre och en halv extra timme att plugga. Vilket borde betyda att jag hinner med lite fritid ikväll, bara vara hemma för en gångs skull.  Men, nu sitter jag här. Två av de där tre och en halv extra timmarna har gått. Vad har jag gjort? Ingenting. Jag har läst bloggar, jag har pratat i telefon, jag har bytt om och ätit lite skorpor. Thats it. Eller jo, jag har sökt några jobb också. Men, thats really it. Tiden går, uppsatsdeadlinen kommer närmare och jag bara sitter här. Musiken är på, worddokumentet uppe, boken ligger brevid datorn och tekoppen är påfylld. Förutsättningarna finns alltså. Ändå sitter jag här och funderar på om jag ska ta lite glass, eller en frukt? Om jag ska åka till Niklas ikväll, eller stanna hemma? Suck.

 Vad hände med hon den där duktiga? Jag behöver henne nu!