Jag var i Tyresö idag. Såg på pippi och nils karlsson pyssling, drack kaffe och te, åt bullar och vårrullar, fixade en himla massa naglar och praaatade. Som vanligt alltså, precis som vanligt. Ett vanligt som jag verkligen älskar, och som jag framförallt behöver.

"Vad det är bra, att vi har oss" <3

Det är mycket nu. Två veckor av hektiskt rännande väntar. Sjukt med plugg, planeringsmöten hit och dit.. och så folket. Men sen väntar en vecka i Idre. En vecka av vila och återhämtning. Av skratt och glädje. Det blir bra. Jag klarar det här, det har jag alltid gjort.

Irritationen, frustrationen och det ledsna sprider sig i min kropp. Jag är trött på att jaga. Trött på att bli sårad för att jag gång på gång överlåter makten över mitt humör. Men jag ska inte gråta eller sörja. Jag ska bara stå på mig och le. Jag vet ju att det är bra, när det dras till sin yttersta spetts är det faktiskt perfekt. Så, istället för att deppa ska jag festa. Med de bästa tjejerna på jorden. Alldeles strax väntar godaste lassagnen med sötaste familjen (+ Micha). Därefter en tunnelbaneresa till hallonbegen för fix och trix med  l'es ett par timmar. Halv elva möter vi nämligen upp Sofita och co för att göra stan osäker.

- Ohja, jag är taggad!

Ps. Idag fick Jakop stipendie för årets ungdomsledare i Stockholm (ett stipendie som han är väl värd och borde fått för många år sen), och jag var inte där. På grund av fel i planeringen. Men i tanken var jag där, stolt som en tupp över min konfaledare. Wow.