Det är mycket nu. Två veckor av hektiskt rännande väntar. Sjukt med plugg, planeringsmöten hit och dit.. och så folket. Men sen väntar en vecka i Idre. En vecka av vila och återhämtning. Av skratt och glädje. Det blir bra. Jag klarar det här, det har jag alltid gjort.

Irritationen, frustrationen och det ledsna sprider sig i min kropp. Jag är trött på att jaga. Trött på att bli sårad för att jag gång på gång överlåter makten över mitt humör. Men jag ska inte gråta eller sörja. Jag ska bara stå på mig och le. Jag vet ju att det är bra, när det dras till sin yttersta spetts är det faktiskt perfekt. Så, istället för att deppa ska jag festa. Med de bästa tjejerna på jorden. Alldeles strax väntar godaste lassagnen med sötaste familjen (+ Micha). Därefter en tunnelbaneresa till hallonbegen för fix och trix med  l'es ett par timmar. Halv elva möter vi nämligen upp Sofita och co för att göra stan osäker.

- Ohja, jag är taggad!

Ps. Idag fick Jakop stipendie för årets ungdomsledare i Stockholm (ett stipendie som han är väl värd och borde fått för många år sen), och jag var inte där. På grund av fel i planeringen. Men i tanken var jag där, stolt som en tupp över min konfaledare. Wow.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...