Det är något med våren. Den gör mig sentimental.

Idag när jag kom hem för lunch satt Niklas på trappen, i solen. Efter lunchen vandrade jag över Medborgarplatsen för att inhandla dagens latte. Där höll de på att bygga upp 54's uteservering. Och på snaps satt redan två damer. På hemvägen upptäckte jag att snön i parken smälter, och att det nästan luktar vår där.

Ja, jag såg mycket när jag var ute idag. Framförallt såg jag en sak, så tydligt.

Vandrandes mellan Skarpnäcks röda tegelhus såg jag min egen spegelbild i en av alla portar; snabba steg, mobilen i handen och lurarna i öronen. Precis som vanligt. Jag gick i takt till musiken, klackarna klapprade och kappan svängde. Jag log stort och nynnade med. Jag tänkte på våren, på energin och på framtiden. Så såg jag allt runt omkring, andades in och log ännu större. Skarpnäck, här har jag mött alla mina vårar. Varje år har jag vandrat här och kännt lyckan när snön smälter och solen tittar fram. Här känner jag mig hemma och säker, liten på något sätt. Men plötsligt slog det mig hur stor jag blivit. Hur stor jag blivit sen jag faktiskt lekte i den där parken, sen jag kände människorna i de där portarna. Men framförallt, hur stor jag blivit sen sist. Förra året vid den här tiden vandrade jag på samma gator, och förundrades över våren som var på väg. Men då var jag annorlunda. Sen dess har jag  avslutat ett fantastiskt förhållande, och påbörjat ett annat. Sen dess har jag slutat jobba på ett café, och börjat söka alla möjliga jobb. Jag har gått från att vara liten och fullkomligt livrädd för framtiden, krampaktigt hålla fast vid minnena. Till att faktiskt drömma om framtiden, och springa mot den. För det är som han sa;

det här är vår vår.

 

linn

16 mars 2009 21:15

fina sara, va fint du skriver och va fin du är

http://linncharlotta.blogspot.com

 

P-a.

18 mars 2009 19:37

Har du ljud i bägge öronen?
Kram P-a.

 

Jakop Dalunde

19 mars 2009 09:15

Det är sannerligen vår vår :)

http://jakopdalunde.se

 

Sara

19 mars 2009 13:10

Linn: fina DU
Pappa: Nä, men jag stoppar i båda lurarna så ser jag inte så dum ut ^^
Jakop: Ohja.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...