Helgen blev grym.

Jakop frågade under söndagen hur det kändes, vad jag var mest nöjd med. Svaret blev faktiskt mig själv. Jag är stolt över mig själv, som vågade mig ut dit. Trots att det kändes stort, konstigt, läskigt och jag var ensam, utan koll. Trots allt det så åkte jag, hade det sjukt bra och var om jag får säga det själv duktig. Min workshop löste sig galant och gav tillslut både en bra diskussion och massvis av skratt. Allt annat ledarfix flöt på perfekt, och vi hade koll på det mesta. Det gick snabbt och smärtfritt. Precis som hela helgen. Visst kändes det jobbigt vissa stunder, ensamt lixom. Visst kände jag mig borta vissa stunder, förvirrad lixom. Och visst saknade jag katarina hela tiden, närheten lixom. Men jag hade bestämt mig för att stå på egna ben, och framförallt för att ha kul. Så det hade jag. Knöt nya kontakter, skrattade mycket och mös sjukt i min stora limegröna tröja. Jag växte som ledare, och som person. Istället för att sjunka ihop så sträckte jag på mig, i ett nytt sammanhang. Och det gör jag gärna om. Just där.

 

Jakop

6 februari 2009 09:23

Åh, jag blir så stolt!

http://jakopdalunde.se

 

Nasse

11 februari 2009 00:12

du skriver så fint sara

http://linnholmberg.blogg.se

 

Sara

12 februari 2009 16:31

Underbara människor!
Tack båda två!

http://saren.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...