Det går åt helvete med pluggandet. Disciplinen finns inte och läxorna har hopat sig under lovet. Jag får skylla mig själv, jag har ju inte lyft ett finger förrän igår utan bara slappat i nitton dagar. Skönt men idiotiskt. Nu sitter jag här med resterna av gårdagens godis (vad hände med godis för 136 kronor?!) och stor ångest. Har druckit en kopp te och slängt i mig min näst sista chocapic (dags att åka utomlands igen?!) till lunch (?). Har laddat in ny musik på datorn, laddat in jullovets bilder och läst blogg efter blogg. Nu vet jag inte vad jag ska göra, vill bara skrika. Visst kan jag fortfarande göra klart årssammanfattningen jag knåpat på sen igår, ladda upp alla bilder sen november, fixa Yo-sefs födelsedagspresent och gud vet allt. Men det går inte. Jag måste plugga. Måste måste måste. Jag måste hitta fakta som jag antar finns men inte ser ett enda spår av. Sen måste jag öppna ögonen och se sambanden, dra slutsater. Men hur hittar man fakta som med största säkerhet inte finns?

Varje dag på detta nya år har avlutats i hans famn. Efter både skratt och tårar har vi pratat i timmar. Krupit närmare och närmare med ord och viskningar.

Så när jag nu sitter här med pigga ögon, trots alldeles för få timmar av sömn i kroppen, och ska plugga så kommer jag ingen vart. Orden kommer inte och inspirationen är som bortblåst. Endast en mening finns i mitt huvud:

Han får mig att känna mig som den allra vackraste huvudperson i den allra finaste kärleksfilm.