Mornar tar just nu över platsen som min favoritstund på dagen.

Hela veckan har jag gått upp alldeles för tidigt. Mixat smoothie, brett mackor och fyllt bordet med tända ljus. För att få äta frukost tillsammans med människor jag tycker om. För att få möta blickar och småprata en stund. För att få säga hej, innan alla rusar iväg ut i verkligheten. Igår toppade jag och Mimmi även med en latte på Tullys innan en hård naturkunskaps-dag, helt perfekt. Den vanliga skolmorgonen har förlängts drastiskt, men vad gör det? Jag är inte tröttare än vanligt. För mornarna har fått ta sin tid och jag min. Men framförallt; jag har börjat dagen med att mysa och andas.

Ikväll blir det ännu mer mys och andning, ännu fler tända ljus. För vi startar upp konfan för terminen. Mycket lägligt och efterlängtat!

 

Anna

14 januari 2009 16:31

Småläskigt sammanträffande här, för jag sitter precis i detta nu och lyssnar på "Fria vägar ut" och du postar det här. Själv brukar jag snooza någon gång för mycket, somna om, vakna med ett ryck, svära lite, slopa frukosten och komma för sent. Inte lika mysigt som dina "andnings"-mornar med tända ljus...

http://tanketrassel.blogspot.com

 

Sara

14 januari 2009 21:53

Vad ska jag säga? Det är en av de favoritlåtar vi delar kära vääääään.

Och angående frukost; du är såååå välkommen att gå upp tidigt och åka ut till sharpnude för frukost. DU är ju en av de där jag tycker om?!

 

mimmi

15 januari 2009 23:28

Jag möter dig gärna på Tyllys för flera mysiga frukoststunder min vän, den lilla stunden gjorde mycket gott!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...