Alla inlägg under december 2008

Av Sara - 8 december 2008 09:40

Update på inlägget från 1:a december:


Jag har pratat i direktsänd radio inte mindre än två gånger,

ett faktum som jag blivit pikad för x antal gånger redan.

Men det är sak samma, för.. han vann hela skiten! Ohja.

 http://www.sr.se/cgi-bin/stockholm/program/index.asp?programID=2927&nyheter

Min papps är helt enkelt bäst.


Av Sara - 8 december 2008 08:59

Söndag, precis som en film


Klockan närmar sig fyra och jag skrattar högt där jag ligger på golvet. På fyra timmar har sex sorters julgodis samt en pizza bakats. Två fnittrande mammor, en lillebrur, en trotsig treåring, en förvirrad artonåring, en varg och ändå bara en plåt brända pepparkakor.


Klockan närmar sig tio och jag ler tacksamt åt allt det fina. På fem timmar har jag njutit av ku som aldrig förr. Medan mina vänner svishade fram på isen vid eriksdalsbadet knatade jag och min onda hals ensamma tillbaka. Efter många om och men fick vi igång en stereo och höjde volymen så att Peters stämma hördes i varje rum. Jag har en otrolig rädsla för att vara ensam där nere i källarlokalen så ja, Peter Jöback och x antal tända ljus fick lugna mig. Sedan joinade även Julia och det ordnades varm choklad med både grädde och marshmallows, något som uppskattades mycket av de kalla vackra människorna som kom tillbaka kring åtta! Resten av kvällen låg jag i soffan; klagade på min onda hals och försökte plugga rättskunskap innan en andakt med massage och närhet.


Klockan närmar sig tolv och det är dags att krypa ner bland duntäcke och kuddar. På väggarna bildas mönster av julstjärnan och ljusslingan, i dina ögon speglas gatlyktornas sken. Jag står vid fönstret och samlar mina tankar, du står en bit ifrån och ser rakt på mig. Det drar kallt genom rummet och jag huttrar till, du drar mig till dig och håller hårt. I en utandning slappnar jag av och min spända nacke vilar tungt mot din axel. Utanför fönstret börjar snön sakta falla. 

Av Sara - 1 december 2008 13:03

Juste, wowwow. Imorgon tävlar pappsen i radion igen!

Trots hysteri, stress, tjat, klagomål och suckar är jag stolt.  

För att han tävlar, för att han är han, för att han bryr sig som han gör. 
http://www.sr.se/cgi-bin/stockholm/program/artikel.asp?ProgramID=2927&Artikel=2473827

Min fina papps.

Av Sara - 1 december 2008 12:38

Jag fick ett mail med den här låten. Mailet var från min mamma. Och när jag läste det rann tysta tårar på min kind. Tårar fyllda av en dotters kärlek till mamma. För hon känner mig ju verkligen utan och innan (och ändå kommer vi varann närmre för varje minut som går!). Och hon är slående lik mig, på det inre precis som på det inre. Och hur många gänger jag än skriker ut att "du fattar ju inte!!" så var det här ännu ett bevis på att jo, hon fattar.


När jag hörde låten första gången blev jag helt varm, det var som om någon satte ord på det min kropp så länge skrikit utan ord. Det var som ett avslut på kapitlet jag kämpat med så länge, där jag tragglat med orden och den röda tråden. Det blev den sista punkten. För det är ett avslutat kapitel nu. Tiden räckte till, nu får du vandra på min väg.

Ovido - Quiz & Flashcards