Jag är så trött så trött.

Jag använder min sista ork till kärlek, inte plugg.

Hon gör mig alltid rörd med sin omsorg,

han får mig alltid att skratta. 

Och så familjen som stökar runt, precis som vanligt.

Det är bra.

Förkylningen sitter i, och tröttheten likaså. Jag är trött på att vara sjuk, jag är trött på skolan, på vintern som aldrig kommer på riktigt, på kraven, på de sprängfärdiga ledsna orden, på irritationen som bubblar ur mig gång på gång och på de besvikna blickarna. Ja, jag är trött som ett svin.

Så kommer mamma hem och berättar om ännu mer svin.. Om att min bästisvovve blivit biten av ett vildsvin. Så nu har han en halvmeter tratt runt huvudet och massa stygn i rumpan. Min stackars lilla vovvs.

Jag vill inte vara här, jag vill dit. För det här var en jobbig dag.

Och ordet är svin.