Länge sen sist. Men det blir så på sommaren. Ledigheten tar all tid, skratten och kärleken fyller dagarna. Datorn får stå. Men nu är jag här igen. Sitter ensam hemma och väntar på alla upptagna (sovande) vänner. Alternativet till datorn är alltså att städa upp alla väskor och högar som bildats på mitt golv. Då verkar datorn plötsligt otrooligt lockande. Så nu sitter jag här, lyssnar på Jason Mraz (underbara underbara man) och tittar på sommarens alla bilder. Det har bara gått halva, ändå är jag så mycket mer än nöjd. Satt och pratade med mina greker om det här om dagen.. Det här är sommaren då vi verkligen lyckats med det vi sagt, då det gått vår väg. Då sommaren blivit som den ska. Jag menar, jag har njutit 39 dagar i sträck och har ändå halva sommaren kvar. Hlesingborg, kompisch land, Kolmården, båtturer, Västergötland och så mycket mer.. Jag är arton år och äventyren väntar, hur skulle jag kunna klaga? Ja, det vore isåfall för att alla de här bilderna gör mig tårögd. Min nostalgiska, brudiga sida saknar redan alla de där mornarna, dagarna, kvällarna, nätterna. Men som sagt. Halva sommaren återstår och jag ska ta mig an den med storm.

Veckan efter granholmen jobbades det. Katarina kyrkas sommarcafé, hallelujah. Måste vara ett av de bästa jobb man kan ha.. Fyra timmar om dagen; smörgåstillverkande (enligt säkra källor är jag proffs), kaffeupphållande (mina darriga händer är halvbra), brickbärande (tydligen det sötaste med mitt jobb), långa samtal (jag fick en ny kompis, en riktig kompis), gräsmattehäng och massvis med fika med galet bra folk som lyser upp dagarna (det ingår i arbetsuppgifterna?!).

Veckan efter det flyttade jag ut till tyresövillan och extrafamiljen för att vara "nanny" åt min bus. Alltså ägnade jag dagarna åt frukthandlande, strandhäng, pannkakslagande, film, kritor, hundpromenader, skansen, teater, fika, lek, djurgårdsfärjan, tågbanan, blåbussar, bröder, junibacken, Milla, barnadisets hoppborgar/bollhav och att pussa på min Felix. På kvällarna tog vi kvällsdopp, drack te, lagade middag, zappade på tv:n och så lärde jag Alex femton år att uppskatta Sex and the City. En mycket bra vecka, som sagt trivs jag ju där.. Jag kommer på mig själv med att ligga i soffan och småle för att jag är så glad att jag får ha de där människorna så nära mig. Jag är så glad att jag har svårt att sätta en etikett på dom när jag förklarar för omvärlden vilka dom är. Vänner till familjen? Vänner? Familj? Släkt?

Ett tag framöver ska jag bara vara hemma. Njuta av sommaren i mitt svenssonsvensson hem. För att kunna göra det måste "Monica-sidan" i mig måste ha det rent, så nu är det städtajm! Måste bara säga en sista sak: alla ni, tack för att ni gjort min sommar så bra och.. för att ni tänker dela resten av den med mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...