Att bara vara glad.

Imorse ringde inte min klocka. Det betyder att jag vaknade lite försent och fick stressa in till stan där en gammal vän väntade på frukostsällskap i solen. Det blev en timmes prat om allt och inget över en latte innan jag följde henne till jobbet.

Efter det unnade jag mig något jag inte gjort på länge - att ensam få strosa över söders vackra gator. Eftersom jag älskar att suga ut varje sekund av dygnet tillsammans med mina nära och kära, de bästa jag har, blir det oftast att jag gör det. Men varje gång jag är ensam sådär inser jag att jag verkligen trivs så. Det är inte mycket som slår den känslan.. Att bara få gå dit jag vill, när jag vill. Att stå på egna ben och styra över min egen tid. Jag behöver inte dygn eller veckor, bara en timme eller två. Det fick jag idag! Jag fick gå där ensam ända tills jag kände att det började bli tomt, att jag behövde någon att prata och fnissa med. Då lurade jag ner en av mina finaste bästa vänner, mamma, till ringen för impulsshopping och alldeles för mycket lunch. Sen följde jag även henne till jobbet och började röra mig hemåt. Lätt, fri och dansandes med hög musik  i öronen stog jag och väntade på tåget i solen när en av de där bästa ringde. Han ringde med glada nyheter, med hopp. Det han sa fick mig att inse hur mycket jag faktiskt saknar hans sällskap. Ärligheten, skratten och sarkasmen.

Men nu har jag inte tid med det här längre. Dags för nagelmålning och allmänt tjejfix inför en mycket lovande fredagkväll. Tove ska fira sin tjugoårsdag - förebilder, bästavän, tårta, vin och sol. Kan inte bli annat än bra?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...