Att bara vara glad.

Imorse ringde inte min klocka. Det betyder att jag vaknade lite försent och fick stressa in till stan där en gammal vän väntade på frukostsällskap i solen. Det blev en timmes prat om allt och inget över en latte innan jag följde henne till jobbet.

Efter det unnade jag mig något jag inte gjort på länge - att ensam få strosa över söders vackra gator. Eftersom jag älskar att suga ut varje sekund av dygnet tillsammans med mina nära och kära, de bästa jag har, blir det oftast att jag gör det. Men varje gång jag är ensam sådär inser jag att jag verkligen trivs så. Det är inte mycket som slår den känslan.. Att bara få gå dit jag vill, när jag vill. Att stå på egna ben och styra över min egen tid. Jag behöver inte dygn eller veckor, bara en timme eller två. Det fick jag idag! Jag fick gå där ensam ända tills jag kände att det började bli tomt, att jag behövde någon att prata och fnissa med. Då lurade jag ner en av mina finaste bästa vänner, mamma, till ringen för impulsshopping och alldeles för mycket lunch. Sen följde jag även henne till jobbet och började röra mig hemåt. Lätt, fri och dansandes med hög musik  i öronen stog jag och väntade på tåget i solen när en av de där bästa ringde. Han ringde med glada nyheter, med hopp. Det han sa fick mig att inse hur mycket jag faktiskt saknar hans sällskap. Ärligheten, skratten och sarkasmen.

Men nu har jag inte tid med det här längre. Dags för nagelmålning och allmänt tjejfix inför en mycket lovande fredagkväll. Tove ska fira sin tjugoårsdag - förebilder, bästavän, tårta, vin och sol. Kan inte bli annat än bra?