Igårkväll låg jag i min soffa och andades kärlek.
Rummet var fyllt av närhet, närvaro och vacker musik.
Bordet var fyllt av tända ljus, tekoppar och lakrits i mängder.
Ansiktet var fyllt av tårar, känslor och ord som bara kom.
Igårkväll låg jag i min soffa och var lycklig.

Tillsammans med två kvinnor jag inte skulle klara mig utan såg jag nämligen en film som troligen förändrade livet som jag kände det.

Ps. Jag älskar dig.

Gårdagen var välbehövd vila!

Ena halvan spenderades på söder med bästa mams och paps som skämde bort med shopping och glass. Mammapappabarn-tid helt enkelt!

Andra halvan spenderades med lesfolket. Det var kräftor, hattar, äventyr, struktuerad middag (!), fejknutella, hundar, gunga, ilska, energi, hemligheter, fniss, tårar, skvaller, närhet, buskar, grädde, snapsvisor, asgarv och mycket annat. Det var vänskap på högsta nivå och systerskap för en livstid.

_____________________________________

Hon andas tryggt och springer fritt.

Leenden från hjärteroten, skratt från maggropen.

Det bubblar upp och ut.

Hon har ett stadigt grepp kring stenar, pärlor, guld.

I skuggorna gömmer sig motståndaren, orden.

De förändras, vrids, vänds, förstörs.

Hon kan inte rubbas. Greppet är för hårt, orden är för svaga.

I helgen regnade det mycket, hela verkligheten färgades grå. Då låste jag in mig med världens bästa vänner, en sex and the city-box, flertalet godispåsar, tända ljus och massvis med te. Vi kröp ihop i en säng fylld av kuddar och täcken och låg där länge; ägnade kvällen åt att fantisera om den framtid vi ska dela, natten åt frågor och gryningen åt hemligheter. Det är såna stunder som gör mig varm när regnet öser ner och sval när solen gassar. Det är för såna stunder jag är dem evigt tacksam. Mina bästa vänner, mina systrar.

Att vara varm.

Mörkret har lagt sig, tiden står stilla.  

I mitt ansikte speglas lyktornas sken, i havet solnedgången.

Jag drar upp kragen och benen, kurar ihop mig.

Doften av havet, skogen, kylan möter elden.

Jag vaggas in i lugnet, sinnesron.

Syrsor, springsteen och dovt småprat om sommarens skatter.

Jag nås av önskan, fånga ögonblicket.

Jag är glad så jag nästan spricker;

- Liten är hemma hos Stor och tillsammans är vi starkare än någonsin.

- Tramsebyxa och Poccapocca ska åter lätta upp stämningen i skolans kommunla korridorer klockan fyra i oktober.

Lite jävla ordning helt enkelt. 

Hösten och trean närmar sig med stormsteg. Slutet likaså. Medan hjulen rullar fram fort fort bestämmer jag mig för att detta år ska göra detsamma, och jag ska utnyttja det! Jag ska skratta tills jag gråter, springa tills jag svimmar och njuta av varje sekund. Jag ska leva. Det kommer bli grymt!

Att bara vara glad.

Imorse ringde inte min klocka. Det betyder att jag vaknade lite försent och fick stressa in till stan där en gammal vän väntade på frukostsällskap i solen. Det blev en timmes prat om allt och inget över en latte innan jag följde henne till jobbet.

Efter det unnade jag mig något jag inte gjort på länge - att ensam få strosa över söders vackra gator. Eftersom jag älskar att suga ut varje sekund av dygnet tillsammans med mina nära och kära, de bästa jag har, blir det oftast att jag gör det. Men varje gång jag är ensam sådär inser jag att jag verkligen trivs så. Det är inte mycket som slår den känslan.. Att bara få gå dit jag vill, när jag vill. Att stå på egna ben och styra över min egen tid. Jag behöver inte dygn eller veckor, bara en timme eller två. Det fick jag idag! Jag fick gå där ensam ända tills jag kände att det började bli tomt, att jag behövde någon att prata och fnissa med. Då lurade jag ner en av mina finaste bästa vänner, mamma, till ringen för impulsshopping och alldeles för mycket lunch. Sen följde jag även henne till jobbet och började röra mig hemåt. Lätt, fri och dansandes med hög musik  i öronen stog jag och väntade på tåget i solen när en av de där bästa ringde. Han ringde med glada nyheter, med hopp. Det han sa fick mig att inse hur mycket jag faktiskt saknar hans sällskap. Ärligheten, skratten och sarkasmen.

Men nu har jag inte tid med det här längre. Dags för nagelmålning och allmänt tjejfix inför en mycket lovande fredagkväll. Tove ska fira sin tjugoårsdag - förebilder, bästavän, tårta, vin och sol. Kan inte bli annat än bra?

Tänk att få dansa fram i en liten strandby på en grekisk ö.

En sommarkväll, fem brunbrända vänner.

Tre stockholmare som försöker prata göteborska,

två skåningar som försöker passa in på stureplan.

Tänk att sjunga Timbuk-låtar och låta dem skrämma de mörka tankarna.

Tänk att plötsligt springa fortfort med en hand i din.

Tänk att bara skrika rakt ut av lycka.

ja, det löser sig. så brukar allt bli. det kommer fixa sig tillslut.

Länge sen sist. Men det blir så på sommaren. Ledigheten tar all tid, skratten och kärleken fyller dagarna. Datorn får stå. Men nu är jag här igen. Sitter ensam hemma och väntar på alla upptagna (sovande) vänner. Alternativet till datorn är alltså att städa upp alla väskor och högar som bildats på mitt golv. Då verkar datorn plötsligt otrooligt lockande. Så nu sitter jag här, lyssnar på Jason Mraz (underbara underbara man) och tittar på sommarens alla bilder. Det har bara gått halva, ändå är jag så mycket mer än nöjd. Satt och pratade med mina greker om det här om dagen.. Det här är sommaren då vi verkligen lyckats med det vi sagt, då det gått vår väg. Då sommaren blivit som den ska. Jag menar, jag har njutit 39 dagar i sträck och har ändå halva sommaren kvar. Hlesingborg, kompisch land, Kolmården, båtturer, Västergötland och så mycket mer.. Jag är arton år och äventyren väntar, hur skulle jag kunna klaga? Ja, det vore isåfall för att alla de här bilderna gör mig tårögd. Min nostalgiska, brudiga sida saknar redan alla de där mornarna, dagarna, kvällarna, nätterna. Men som sagt. Halva sommaren återstår och jag ska ta mig an den med storm.

Veckan efter granholmen jobbades det. Katarina kyrkas sommarcafé, hallelujah. Måste vara ett av de bästa jobb man kan ha.. Fyra timmar om dagen; smörgåstillverkande (enligt säkra källor är jag proffs), kaffeupphållande (mina darriga händer är halvbra), brickbärande (tydligen det sötaste med mitt jobb), långa samtal (jag fick en ny kompis, en riktig kompis), gräsmattehäng och massvis med fika med galet bra folk som lyser upp dagarna (det ingår i arbetsuppgifterna?!).

Veckan efter det flyttade jag ut till tyresövillan och extrafamiljen för att vara "nanny" åt min bus. Alltså ägnade jag dagarna åt frukthandlande, strandhäng, pannkakslagande, film, kritor, hundpromenader, skansen, teater, fika, lek, djurgårdsfärjan, tågbanan, blåbussar, bröder, junibacken, Milla, barnadisets hoppborgar/bollhav och att pussa på min Felix. På kvällarna tog vi kvällsdopp, drack te, lagade middag, zappade på tv:n och så lärde jag Alex femton år att uppskatta Sex and the City. En mycket bra vecka, som sagt trivs jag ju där.. Jag kommer på mig själv med att ligga i soffan och småle för att jag är så glad att jag får ha de där människorna så nära mig. Jag är så glad att jag har svårt att sätta en etikett på dom när jag förklarar för omvärlden vilka dom är. Vänner till familjen? Vänner? Familj? Släkt?

Ett tag framöver ska jag bara vara hemma. Njuta av sommaren i mitt svenssonsvensson hem. För att kunna göra det måste "Monica-sidan" i mig måste ha det rent, så nu är det städtajm! Måste bara säga en sista sak: alla ni, tack för att ni gjort min sommar så bra och.. för att ni tänker dela resten av den med mig.