Verkligheten har tvingat till många insikter de senaste dagarna. Livslånga insikter. Tunga tårfyllda för det mesta. Men även ljusa vackra. Och av dem kan jag le, för av dem blir jag rikare, varje dag. De ljusa insikterna handlar om familjen Morot, Niklas & l'esfolket. De viktigaste jag har. De finaste jag har. Allt.

I helgen har jag spenderat min tid med dem, enbart dem. För att vi alla behöver just det. Jag tror inte ni bryr er om allt vi gjort och inte gjort. Men jag kan säga att det handlar om att finnas och att ställa upp, att hålla om och hålla hårt, att lyssna och vara tysta, att prata och skratta, att springa och att slippa tänka, att vara syskon och vänner, att leka och vara barn, att äta och sova, att behöva och behövas, att hjälpa och att hjälpas. Att vara tillsammans och ifrån. Att bry sig, och att visa det, hela tiden.

Jag tänkte skriva att det är tur att vi haft varandra hos oss i helgen, att det är tur att alla ställer upp och håller varandra över ytan tills det vänder. Men jag insåg att det är inte tur, det är självklarheter. För det är så när man är vi, när man har band som aldrig kan brytas.

 

m.

18 augusti 2009 08:20

Precis så...vi har fantastiska människor omkring oss-

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...