Igår föll jag litegrann. Det är mycket som händer omkring mig. Jag tappar humöret ibland, och orken. Det var det som hände igår. Men jag blev räddad, av en människa som inte borde bry sig så mycket egentligen. Men som gör det ändå. Med kloka, något alkoholpåverkade ord, fick han mig att skratta. Han kunde förklara det som får mig att vackla. Och han fick mig att inse att ibland faller man, man måste tillåta det. Oavsett när det händer. Och visst är det jobbigt, men samtidigt bra. För tiden är inte då, inte nu, inte sen. Tiden bara är. Och den försvinner, oavsett vad man gör med den. Det går inte att stoppa. Så det är bara att ta sig an den.

Just nu borde jag ta mig an tiden genom att plugga, men det funkar inte. Det är typ tjugo dagar kvar i skolan och motivationen är spårlöst försvunnen. Jag hänger verkligen inte med längre, men vad gör det? Det är ju nu jag lever mitt liv, det är nu jag har alla förutsättningar. Det är här och nu som jag insett vilka som faktiskt är viktiga, vad som är viktigt. Ja, det är sjukt. Om en månad och en dag tar jag studenten och livet förändras. Men jag är inte särskilt skrämd.
Och trots att ett fint kapitel i mitt liv gåt mot sitt defintiva slut, på flera plan, så berörs jag knappt. För det finns mycket annat som gör livet ljust;

- För en månad sen var jag i London med de människor jag alltid kommer värdera högst. Till fots mötte vi våren och andades in staden. Det var precis vad jag behövde, precis vad vi behövde. Vi tillsammans, alla fem.

- Förra helgen var en lägerhelg utan dess like. Bara omtyckta ledarkollegor, bara underabra konfirmander, bara sol och bara ett enda stort leende. "Saraglädjen" fick sig en nytändning helt enkelt.

- I torsdags var det mösspåtagning, och bilderna vittnar om lycka. Trots att kvällen verkligen inte blev som jag hoppats, och trots en del känslor jag gärna varit utan.. så slutade allt bra. Med en eftermiddag av glädjeyra i solen, då vi fick minnas hur bra vi haft det. Och med en kväll som räddades av min hjälte och hans kronsprinsar.

- I fredags var det sex månader sen vi vågade leva drömmen. Fortfarande blir jag helt pirrig av ett sms och en timmes glasspaus får mig att sväva på moln, det måste  betyda att det var rätt att våga?

- Igårkväll var årets första ute-party. I solen njöt vi, grillade och firade. Sommar, och vänskap. Med alla de jag saknat så länge, de jag insett är helt och fullt äkta. Det gör vi om snart, för nu är våren här och det betyder parkliv.

- Sommarplaner med ett grymt gäng börjar smidas. Det blir en vecka av härlig underbar galenskap och minnen för livet, det är jag övertygad om.

- I veckan börjar studentlivet till fullo; Snutts skiva, Klittens skiva OCH musikalpremiär. Paaaaarrrtyyyy!

 

zabina

5 maj 2009 15:40

sv: jaa jag vet!! är så sjukt taggad! :D jadu, det får du se ikväll ;D är lite svårt att förklara :P

http://zabbeliten.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...