Klockan är inte ens halv sex när jag slår upp ögonen. Solen som väckte mig skiner upp hela rummet; Bordet som mamma desginat just för mig, tavlan med minnena från den bästa tiden i mitt liv, byråerna som jag omsorgsfullt valt ut, hyllan med guldklimpar och Honom. Han den vackra. Solljuset gör hans fräknar tydligare. Allt är tydligt. Han ligger tätt intill mig och andas tunga andetag, den vackraste melodin. Fönstret har varit öppet sen igårkväll, det är lite kyligt och jag kryper närmare. Iakttar honom på bara centimeters avstånd. Ett tyst fniss kommer över mina läppar. Kampen för att kväva det pågår i någon minut. Glädjen segrar, jag hör den accelererra. Han rör sig lite, öppnar ett öga och ler. Skrattet exploderar, rakt ut. Jag kysser världen god morgon. Och kliver upp, en timme för tidigt.