Så sitter jag här igen. Dator, mobiltelefon, nytvättat hår och mineralvatten. En stor kontrast till det dygn jag upplevt - en natt i skogen tillsammans med den på gott och ont hysteriska klassen, 06Spd.

   På eftermiddagen lämnade vi Värmdö Gymnasium i spännande utstyrslar, vi hade bara varandra. På tunnelbanan blev fiskargubben med de något för stora kängorna kritiserad av en främmande officier. I solnedgången paddlade vi till Lovön. Med ryggsäckar besteg vi mödosamt höjden. I skogen satt vi och åt något som liknade Pasta Carbonara direkt ur påsen. I den mörka natten orienterade vi oss över en dyngsur äng med bara en pannlampa. Vid lägereldens sken och dova sprakande grillade vi marshmallows och skrattade högt åt personliga frågor, tillsammans. I ett rosa tält slängde vi i oss godis och värmdes av vänskap - gulebyxa, tramsebyxa och hon utan byxor. I natten tappade jag bort strumpor och gömde mig för kylan. Av en termos med ljummen choklad blev jag en lycklig kvinna. Under de vackra höstträden filade vissa naglar medan jag stoppade fötterna i två systempåsar. Nedanför ett stuprör åt vi frukost, knäckebröd med mjukost på tub. På ett berg visade vi skådespelartalanger och rullade in i träd. Kring eldstaden "disskuterade" vi som de brudar vi är, hysteriskt. I solskenet dukade vi upp en fin lunch och åt ur kastrullen. Och från en busshållplats flydde vi till nästa, med oknutna skor.

Tolka beskrivningen ovan som ni vill, men jag är nöjd. Jag överlevde kylan, de blöta fötterna och den äckliga frystorkade maten. Det var mysiga timmar, många gånger kom jag på mig själv med att sitta och fånle bara för att jag trivdes så bra. Och när jag kom hem idag och efter tre timmar i soffan orkade mig in i duschen insåg jag att det här nog var vad jag behövde just precis nu. Om inte annat för att komma bort från allt, från mig själv. Och för att få lite perspektiv. För att känna hur den kalla luften renar där den drar fram och hur solens strålar alltid skiner bakom molnen. För nu har jag fått skrika och gråta, skratta och prata. Nu har jag fått dela allt, såväl vatten och tält som tankar och frågor. Nu har jag fått leva utan att tänka, utan konsekvenser.

Det har varit ett dygn fyllt av nya minnen och kunskap. Målet är att behålla det, för livet. Men jag vill behålla något mer. Jag vill behålla den nya friska luften. Jag vill byta ut den mot det jag andats så länge. Jag vill hålla kvar den i mina lungor. Jag vill gå vidare med den. Det är inte lätt, jag känner mig splittrad och kluven. Men vet att jag måste försöka, att det gör mig gott. Så jag tar ett djupt andetag till, jag kommer klara det.

Den förbannade friluftsövernattningen har varit en hållpunkt i kalendern länge. Nu är den avklarad. Det är skönt, men samtidigt konstigt. Vad händer nu då? Vad är nästa hållpunkt vi ska fasa för och klaga över? Jag vet faktiskt inte. Jag ser inga hemska datum i kalendern. Framtiden ser trots allt ljus ut. Hösten är på intåg, hela Stockholm går i rödgult, och jag gillar det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...