Ja, helgen var mysigt fylld med spontant häng, givande samtal, fika och närhet. Allt gick min väg och gav så mycket mer än jag vågat hoppas på. Från alla håll.

Efter en lång kamp är vi kanske kanske på rätt väg igen. På något mirakulöst sätt har jag kanske nått fram? Man ska inte ropa hej för tidigt men jag kan inte hjälpa det. Jag blir sådär brudigt tårögd varje gång jag tänker på det, men nu bränner inte tårarna av smärta utan av lättnad. Lättnad över att veta att det faktiskt finns kvar, lättnad över att veta att jag inte behöver klara mig utan dig.

Jag är pepp just nu. Energin flödar kring mig - Idag är den andra tisdagen i rad med total ledighet (älskade hatade VGY). Höstlovet och egypten närmar sig med stormsteg och förväntningar som bara stiger. Snart joinar fyra av mina närmsta artonårsklubben och stockholm blir sig aldrig mer likt. Vårens studentskiva är bokad och det stora livet är på ingång (tysta planer börjar formas så smått). På fredag ska jag på ladiesnight med mamma och tjejgänget det äldre (jag har blivit stor och får vara med!). På lördag tar vi emot årets konfirmander med alla förutsättningar för ett magiskt år.  Och dessutom.. på lördag kväll står jag tillsammans med mina bästa vänner på Arenan och skriker mig hes till ingen mindre än Jason Mraz!!

Hell yeah.