Söndag
En eftermiddag ensam med min liten.
Vi satt stilla. Ändå sprang vi explosivare än någonsin.

Vi skulle stanna upp & bygga murar. Det blev broar.

Imorgon fortsätter vi springa. Sida vid sida, men var för sig.

Det kommer vi alltid göra. Det är det som är det fina.

Varje gång vi sitter sådär gör de osagda orden mig mållös. Vi har så mycket inom oss. Tillsammans lockar vi ut det, vänder, vrider & förstår det. Förstår allt. Ja, vi kanske inte är så bra för alla andra men vi är desto bättre för varandra. Vi gör ju resan till en resa.