I vintras kom ett paket till mig på posten. Det var en skiva från Josefine, med riktig amerikansk musik. Hennes hopbrända favoriter, Taylor Swift.

   Då lyssnade jag på låtarna om och om igen. Ljudet på min lilla stereo var på max och skivan spelades så flitigt att den förstördes när jag rusade omkring i mitt rum med en hårborste och sjöng med. Jag föreställde mig att jag var hos min Josefine i det stora landet. Att vi befann oss i en stor pampig american-dream-villa iklädda höga boots och drack drinkar ur pappmuggar samtidigt som vi dansade till countrytonerna. Det hjälpte mig då. Det hjälpte mig att bearbeta tomrummet hon lämnat mig hemma med.

   Nu är hon hemma igen. Nu fyller hon ut det där tomrummet, och så mycket mer. Därför har jag inte lyssnat på de där låtarna på ett tag. Igår blev det dock så av en slump. Och jag chockades. När jag hörde introt fylldes jag precis som då av den där glädjen, ruset av att känna mig hel. Men denna gång hörde jag även texten, orden, de dova tonerna i bakgrunden. Och det talade till mig. Jag fann mig själv rusandes omkring i mitt rum igen. Dock föreställde jag mig inte att jag var med min Josefine i det stora landet. Denna gång var jag bara jag. Just här, just nu.

    Ja, i vintras kom ett paket till mig på posten. Det var ett paket från en skatt, med en skatt. Toner som lyser upp mig, texter som talar till mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...