Det är ingenting. Ingenting har hänt. Egentligen. Ändå krigar tankarna i ditt huvud. De finns överallt. En mening, en blick kan suga ut energin du samlat. Putta dig åt sidan från den plats du så stolt ställt ner fötter på.

Vissa dagar påminns jag om detta fenomen. I takt med att samtalen, orden, sjunker in viker sig mina ben och platsen jag står på blir dunkel. Tom. Idag var en sån dag. Jag mötte känslor jag övervunnit och lämnat bakom mig för en stund. Tvivlet och maktlösheten kom över mig. Vände mig.

Plötsligt önskade jag mig tillbaka till en sommarvecka i Grekland. Till den konstiga känslan av att ha hela världen kring mig. Ensam i ett annat land, en annan tid och ett annat språk. Så liten och rädd men dock så stark och oövervinnlig. Ja, om jag bara kunde skulle jag sitta på en altan i Grekland just nu.

Jag skulle hålla era händer, låta tårarna rinna och bröstet skaka.

Ni skulle tysta hålla om mig tills mina ögon var torra och tårarna slut.

Vi skulle se på varandra med tårade, djupa ögon och resa oss upp.

Tillsammans skulle vi ta oss an natten. Livet.

Det skulle vara precis som de där dagarna i Grekland, de eviga dagarna.

 

Jossan

13 september 2008 20:28

tillsammans tar vi oss an vad som helst:)

 

Sara

15 september 2008 20:27

det är därför jag älskar er :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sitter och läser gamla bloggar. Bloggar som jag inte läst på ett drygt år (sen jag slutade plugga och med andra ord minskade min datortid avsevärt?). Jag vet att det låter larvigt, fattigt, desperat. Men att läsa andras ord, att känna och fundera är ...

Varje rast slänger jag mig i en soffa och lusläser dagens tidning (vuxenpoäng!). Igår hade metro en bilaga om hjärt&lung-fondens kampanj "Alla barnhjärtans månad". Jag blev helt tagen. Aldrig någonsin hade det slagit mig hur många barn som föds med h...

För drygt ett år sedan stog vi omslutna, med armarna hårt om varann. Jag minns att han viskade "det är konstigt, att det är just du", och mitt svar blev "ja, vem trodde det".  Snön föll utanför fönstret och vi andades in varandra, försiktigt. Kände e...

Igår var jag på en fantastisk konsert. När bilen susade hemåt såg jag lugnt ut över ett snötäckt Stockholm. Och inom mig tackade jag Lars Winnerbäck för min hösts största sanningar: "Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit"   ...

Har en känsla av att mina blogginlägg närmsta tiden kan komma att vara tagna mycket ur följande text. Det är texten till en låt som EMD spelat in på sin jul-cd. En låt som jag och fyra av mina närmsta spelade om och om igen i ett litet kök i gnesta i...