Kvällens fundering:
Det är sjukt hur fort man vänjer sig vid saker. Omedvetet anpassar man sig och bygger upp ett mönster. Jag har inte riktigt märkt när det hände, men idag saknas det något..

Hon jag jobbar i skift med, hon jag tänker likadant som, hon som släpar mig när det krävs, hon jag ska turnera runt Sverige i en korvvagn med, min kollega. Ni vet, hon Isabull? Hon fyller sjutton idag! Så jag säger: Grattis kära du! Bara ett år kvar..

Dgen till ära är jag i princiiip färdig med psykologiuppsatsen! Jag har i princiiip sista skolarbetet för årskurs två på Värmdö gymnasium avklarad med andra ord. Yeahy. Tyvärr har jag ändå en vecka kvar i skolan medan alla andra slutar typ i övermorgon. Så medan jag ägnade hela eftermiddagen åt att plugga låg lillebror och skaffade tan (som han så snyggt uttryckte det) på baksidan. För att slicka mina sår tog jag en pluggpaus och ringde jag hit min Klitt på glass och efterlängtat tjejsnack. Det var desto bättre! Och resten av måndagkvällen har jag firat den färdiga uppsatsen med att titta på Zlatan-dokumentären på trean. Efter en timmes njutning kan jag konstatera att: återigen har jag fått ett återfall, jag ääälskar den mannen!

Trots förkylningen har min helg inneburit allt det jag önskade. Hysteriskt tvzappande med mamma, skrattstock, glasspromenader, pizza på gräsmattan, hemmamiddagar, batmannörd, alla dessa telefonsamtal, nattbrownies med väääään, strumpshopping på lidl, konstig sorbet, pressfotografering på lillebrors fotbollsmatch, bergadagarna, hästshow, ansiktsmålning med Felix, snaps med trams och riktigt söndagsavslut på KU.

Det var skönt att träffa honom igår, att kunna vara i samma närhet. Jag har saknat det. Det var skönt att få det där smset igår, att läsa orden. Jag har väntat på det.

   Tänkte skriva om hur bra den här veckan har börjat; hur det kanske börjar gå min väg nu och hur jag är förvirrad men glad. Så satte jag på musik i bakgrunden och plötsligt rann tårarna, sakta och tyst. Det är så mycket spänning och minnen till de där låtarna jag lyssnat på de sista veckorna, känslor som jag måste släppa ur mig nu. För en gångs skull. Försöka lämna men inte glömma. Det kommer ju bli bra det här, jag vet det. Älskade.