Det är kaos. Mitt rum är fullt av kläder, överallt. Min säng är ockuperad av en väska som nästan, men bara nästan, går att stänga ihop. Fylld med alldeles för mycket tröjor, konstiga kjolar och så de där smyckena som jag bara inte klarar mig utan. Och mitt i det sitter jag och bryter ihop. Mitt huvud sprängs av allt plugg jag borde göra medan jag bara ränner runt och skriver listor, av alla saker jag absolut inte får glömma att packa, av allt jag vill men inte kan ha med mig, av allt jag måste fixa, av allt jag måste säga / känna / umgås innan jag åker, av alla känslor jag låst inne, av all längtan och undran.